Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PROSKRIBERA prω1skribe4ra l. prå1– l. prωs1– l. pros1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr PROSKRIPTION.
Ordformer
(förr äv. -scri-)
Etymologi
[jfr t. proskribieren, eng. proscribe, fr. proscrire; av lat. proscribere, tillkännage gm offentligt anslag, förklara fredlös, av pro- (se PRO-, prefix1) o. scribere, skriva (se SKRIVA)]
1) (i sht om ä. l. utländska förh.) urspr. (särsk. i antikens Rom): (gm offentlig, skriftlig kungörelse) förklara (ngn) fredlös l. i akt o. konfiskera hans egendom; sedermera äv. i utvidgad l. bildl. anv., dels: landsförvisa l. bannlysa (ngn), dels: utesluta l. utestänga (ngn); särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: fredlös, biltog, landsförvisad. PT 1791, nr 1, s. 2. Det strängaste straff hotade enhvar, som .. hjälpte någon af de (efter revolutionen i Wien år 1848) proskriberade att undkomma bödelns hämnd. Lundegård Stormf. 149 (1893). PedT 1900, s. 365. 3SAH 50: 14 (1940).
2) [sannol. gm påvärkan från PRESKRIBERA 1] (†) föreskriva l. skriva recept på (medicin o. d.). Hjelt Medicinalv. 3: 494 (i handl. fr. 1759).
Ssg (till 1): PROSKRIBERINGS-LISTA, r. l. f. proskriptionslista. Östergren (1935).

 

Spalt P 2083 band 20, 1954

Webbansvarig