Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PREHISTORIA pre3~histω2ria, r. l. f.; best. -ien.
Etymologi
[jfr eng. prehistory, fr. préhistoire; till PRE- 2]
(i fackspr.) förhistoria (se d. o. 1). Rydberg Brev 3: 127 (1892). I ortnamnen är det framför allt som ett lands prehistoria kan studeras. Schück (o. Warburg) 2LittH 1: 3 (1911).
Avledn. (i fackspr.): PREHISTORIKER. förhistoriker. TT 1885, s. 66. Steffen Krig 2: 4 (1915). —
PREHISTORISK, adj. (i fackspr.) förhistorisk. Rydberg KultFörel. 3: 5 (1886). De prehistoriska kraniefynden. Backman MännRas. 128 (1935).

 

Spalt P 1709 band 20, 1954

Webbansvarig