Publicerad 1954   Lämna synpunkter
PRACKERI, n.
Ordformer
(äv. -ij)
Etymologi
[jfr d. prakkeri; av mlt. pracherie, t. pracherei, vbalsbst. till mlt. pracheren resp. t. prachern (se PRACKA, v.1)]
(†)
1) vbalsbst. till PRACKA, v.1 Lind (1738). särsk.
a) till PRACKA, v.1 1: handlingen att söka uppnå ngt (särsk. skaffa sig ngt) gm tiggeri, böner osv. G1R 17: 56 (1545). VDAkt. 1717, nr 177.
b) till PRACKA, v.1 3: fuskande, klåpande; äv. allmännare, nedsättande, om sysslande med ngt. (Han har icke förbättrat byggnaden) utan hann haffver tagitt sig för medh annatt prackerij medh then bårning, såm rett fofeng är. G1R 24: 562 (1554). Lind (1749; under hudeley).
2) konkret: ngt värdelöst, skräp, strunt, ”smörja”. G1R 14: 395 (1542). Han .. besatte .. (ridtyget) medh hvijtt attlask eller annett sådantt prackerij. Därs. 27: 135 (1557). Lind (1749).

 

Spalt P 1644 band 20, 1954

Webbansvarig