| Publicerad 1954 | Lämna synpunkter |
POSTULAT pos1tula4t l. -tɯ-, sbst.1, n.; best. -et; pl. = (Dalin (1855) osv.), äv. (i sht ngt ålderdoml.) -er (RA II. 1: 34 (1611), KyrkohÅ 1942, s. 70). Anm. I ä. tid användas stundom de lat. formerna sg. postulatum o. pl. postulata. Stiernman Riksd. 769 (1624; pl.). CivInstr. 325 (1651). Biurman Brefst. 163 (1729; pl.).
1) (om ä. förh.; i sht hist. o. kyrkohist.) fordran, krav; anhållan, begäran; särsk. om anhållan som från undersåtar l. underlydande riktas till maktägande l. överordnade o. d.; stundom närmande sig bet.: villkor. RA II. 1: 34 (1612). (De utskickade från Nykarleby) hafue .. (stadens) ödmiucke postulater hoos oss omsöcht. BtVLand 5: 24 (1622). K. Maj:ts nådige Resolution på Ulricæhamns stads postulater. 2RARP 12: 552 (1741). Ägtenskapscontractet .. innehöll mångfaldiga postulater. HH XXV. 2: 78 (1809). HT 1934, s. 264 (om förh. 1569). — jfr RIKSDAGS-POSTULAT.
2) (i sht i vetenskaplig framställning) sats som måste antas vara sann, ehuru den icke kan bevisas; sats vars riktighet är självklar l. som göres till en av de obevisade förutsättningarna för en tankebyggnad o. d.; äv.: obevisat l. obevisligt antagande; stundom närmande sig bet.: grundregel; särsk. i uttr. praktiskt postulat, sats vars riktighet man godtar i det praktiska handlandet l. som fordras för pliktbegreppets förklaring l. dyl., ehuru den är teoretiskt obevisad; äv. närmande sig bet.: erfarenhetssats. Wallerius Tank. 100 (1776). At ovilkorligt antaga Guds Varelse såsom et practiskt postulat. LittT 1795, s. 47. Ett af politikens viktigaste postulat säger, att de som äro fiender till en och samma äro sinsemellan vänner. Kjellén Stormakt. 1: 141 (1905). Varje religion måste ju antaga såsom .. ett nödvändigt postulat, att livet har en mening. Wulff Leopardi 324 (1913). Dessa krav äro .. praktiska postulat av en sedan lång tid pågående fältforskning. Ymer 1939, s. 225.
3) geom. sats som innebär att möjligheten av en viss konstruktion (t. ex. att sammanbinda två punkter med en rät linje) anses ss. självklar; jfr AXIOM 1. Strömer Eucl. B 1 a (1744). TMatFysKemi 1918—19, s. 200.
Spalt P 1605 band 20, 1954