Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POLLRA pol3ra2, förr äv. PULLRA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE (Sätherberg Dikt. 1: 305 (1862)).
Ordformer
(pol- 1742—1828. poll- (påll-) 1721 osv. pul- 1818. pull- 1792)
Etymologi
[sv. dial. pollra, pullra, möjl. uppkommet gm metates av PORLA, v.; jfr dock sv. dial. polla, porla, bubbla, nor. dial. pulla, bubbla, välla upp, puldra, spruta, välla fram (av omstritt urspr.); jfr POLLRA, sbst.]
(bygdemålsfärgat i vissa trakter samt i vitter stil) porla; stundom äv.: bubbla. Odel Sincl. 8 (1739). VetAH 1742, s. 174. Vattnet vid åran, / Pollrar i fåran. Bellman (BellmS) 1: 262 (1785, 1790). Så körde vi Jutar i Brunbäcks elf, / Så vattnet dem polrade om. Fryxell Ber. 3: 25 (1828). Fiskarnes pollrande språng. Snoilsky 3: 44 (1883). TurTidn. 1948, s. 110.
Särsk. förb.: POLLRA UPP10 4 l. OPP4. (mera tillf.) bubbla upp. BokvGP 49 (1721).

 

Spalt P 1427 band 20, 1953

Webbansvarig