| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
POLEMISERA pωl1emise4ra l. pω1– l. pol1-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (mera tillf.).
föra polemik (i bet. 1 l. numera vanl. 2), i tal l. skrift strida l. kämpa (mot ngn l. ngt). Wulf Köppen 1: XI (1799). Jag älskar ej att polemisera. Geijer I. 6: 535 (1846). För den rena läran polemiserade .. (biskop Lundius) skarpt mot allt som smakade af villomening. Hagström Herdam. 1: 134 (1897). Schück VittA 7: 49 (1943). —
Spalt P 1379 band 20, 1953