Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POGROM pogrå4m l. pω-, r. (LoW (1911) osv.), äv. (föga br.) n. (Estlander 11Årt. 3: 287 (1923), Karlgren BolsjevRyssl. 291 (1925)); best. -en, ss. n. -et; pl. -er.
Etymologi
[jfr dan. o. t. pogrom; av ry. pogrom, eg.: förstörelse, ödeläggelse, till po, bortöver (se PAGONN), o. grom, åska, buller, dån, rotbesläktat med GRAM, adj.]
(ofta med myndigheters o. polismakts tysta samtycke igångsatt) våldsam o. hänsynslös förföljelse mot viss befolkningsgrupp (i sht judar) i form av gatukravaller, husplundringar, mordbränder, blodbad o. d. Janson CostaN 1: 23 (1910). Pogromet är också en dotter till despotien, född i laga äktenskap med polisdepartementets säkerhetsavdelning. Estlander 11Årt. 3: 287 (1923). Med regeringens goda minne anstiftades 1881—82 (i Ryssland) de mest våldsamma pogromer (mot judarna). 2SvUppslB 1: 1202 (1947). — jfr JUDE-POGROM.
Avledn.: POGROMERA, v. (tillf.) utsätta (ngn) för pogrom. Den 9 och 10 november 1938 pogromerades i stort sett hela den tyska judenheten. GHT 1942, nr 302, s. 3.

 

Spalt P 1343 band 20, 1953

Webbansvarig