Publicerad 1953   Lämna synpunkter
POETIK pω1eti4k, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 2) -er (Dalin (1855) osv.); förr äv. (nästan bl. i bet. 2) POETIKA, r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 2) -or (Kellgren (SVS) 5: 166 (1788), Atterbom PoesH 1: 195 (1848)).
Etymologi
[jfr dan. o. t. poetik, fr. poétique; ytterst av lat. (ars) poetica, poetisk konst (se POETISK)]
1) (i sht i fackspr.) läran om poesien l. skaldekonsten l. verskonsten; verslära. Sparrman Resa 1: 77 (1783). Tegnér FilosEstetSkr. 322 (1808). (Professor) i litteraturhistoria med poetik (i Uppsala). SvStatskal. 1918, s. 593.
2) skriven l. tryckt framställning av verskonstens regler, lärobok i poetik (i bet. 1). Kellgren (SVS) 5: 166 (1788). Almquist VärldH II. 1: 204 (1931).
Avledn.: POETIKER, m. [jfr t. poetiker] (†)
1) person som ägnar sig åt studiet av poetiken; poetikförfattare. Bagge Wendt 113 (1835).
2) (enst., skämts.) poet. Fröding Eftersk. 2: 209 (1891, 1910).

 

Spalt P 1340 band 20, 1953

Webbansvarig