Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PNEUMATIK pnä͡ɯ1mati4k l. pnäv1– (pnävvmati´k Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 3) -er.
Ordformer
(äv. pnev-, -ic)
Etymologi
[jfr t. pneumatik, eng. pneumatic, fr. pneumatique; till lat. pneumaticus, gr. πνευματικός (se PNEUMATISK)]
1) fys. aeromekanik. Triewald Förel. 2: c 3 a (1736). 2SvUppslB 1: 235 (1946).
2) (†) = PNEUMATOLOGI. Sahlstedt (1773). Dalin (1871).
3) konkret.
a) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (†) luftring; äv. om cykel (med luftringar). SD 1892, nr 178, s. 5 (om cykel). Auerbach (1913).
b) orgelb. på orgel: pneumatisk anordning för orgelns spelregering. Hennerberg (o. Norlind) 1: 51 (1912). jfr ELEKTRO-PNEUMATIK. —

 

Spalt P 1319 band 20, 1953

Webbansvarig