Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLURALITET plɯ1ralite4t l. plur1-, l. plɯral1– l. plural1– l. plɯra1l- l. plura1l-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-té 17721810. -tet 1688 osv.)
Etymologi
[jfr t. pluralität, eng. plurality, fr. pluralité; till senlat. pluralitas, till pluralis (se PLURAL, sbst.)]
1) (†) antal som utgöres av mer än en enhet, mångfald. Biberg 2: 143 (c. 1820). Dalin (1871).
2) större delen (i allm. mer än hälften) av samtliga ifrågakommande enheter av visst slag (särsk. av röster l. röstande vid val l. vid avgörande av beslutsfrågor i en församling), majoritet, flertal; särsk. dels abstraktare: förhållandet att utgöra flertalet l. att ha flertalet på sin sida, (röst)övervikt, dels konkretare, om den grupp som bildar flertalet. Vara i pluralitet, äv. i pluraliteten. Enkel, två tredjedelars pluralitet. Partiet har nu, fick genom valet pluralitet (äv. pluraliteten) i riksdagen. Schmedeman Just. 1192 (1688). Pluralitetens mening var, at 5 d(ale)rs contribution blir ståendes. RARP 17: 243 (1714). V(ice) Pastor Nils Leander, som vid ofvannämda Prästeval fått Pluralité. VDAkt. 1800, nr 89. Det man vid första ögonkastet märkte var, att ungdomen var i pluraliteten. TurForskn. 3: 17 (1918). För detta val (av direktör för konsthögskolan) erfordras en pluralitet av minst två tredjedelar av de avgivna rösterna. SFS 1938, s. 1031. — jfr FOLK-, RÖST-PLURALITET. — särsk. (numera föga br.) i fråga om ett flertal av mer l. mindre konkreta föremål. Pluraliteten af husen (voro) mycket skräpuge. Palmstedt Res. 138 (1780). AGSilverstolpe Bokst. 66 (1811).
Ssg: (2) PLURALITETS-BESLUT. (mera tillf.) majoritetsbeslut. SAOL (1900). Östergren (1935).

 

Spalt P 1246 band 20, 1953

Webbansvarig