| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
1) plumsande; plumsande ljud. Bremer Nina 327 (1835). Som en slungad sten försvann fiskaren med ett plums i vattnet. Rosenberg OsKvism. 125 (1934).
2) (i vissa trakter) om dovt ljud som uppkommer, då ngt faller tungt mot ngt (särsk. vid sammanstötning av ngt mjukt o. ngt hårt), duns. (Karigo) slog sitt lurviga huvud med en plums mot kudden. Andersson Vidskep. 141 (1916).
Spalt P 1237 band 20, 1953