Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLONGERA ploŋʃe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. plongieren o. eng. plunge; av fr. plonger, av ett vulgärlat. plumbicare, avledn. av lat. plumbum, bly (jfr PLOMB), med tanke på blyets användning ss. sänke på nät o. vid lodning. — Jfr PLUNSCH]
(numera knappast br.) dyka (se DYKA, v.3 1); äv. tr.: doppa (ned) l. (ned)sänka (ngt). WoJ (1891). Ekbohrn (1904). — särsk. artill. i utvidgad anv., dels (om projektiler l. eld från kanoner): röra l. rikta sig mot en punkt som ligger lägre än kanonmynningen, dels: skjuta mot dylik punkt, dels (tr.): avlossa (skott) mot dylik punkt, äv.: dumpa (kanon); äv. i p. pr. l. p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. Plongerande skott. Lefrén Förel. 2: 48 (1817). Sänkes .. (kanonens kärnlinje) under horisonten, få skotten namn af stupskott (plongerade). Sylwan LbArt. 157 (1875). Plongera .. (dvs.) skjuta från en högre punkt till en lägre. Ekbohrn (1904). 2NF (1914).
Ssg: PLONGERINGS-BAD. [jfr eng. plunging bath, plunge-bath] (†) bad (se d. o. 1) varvid man (hoppar o.) dyker ned i vattnet; äv. konkret, motsv. bad 2; jfr bassäng-, dopp-bad. Fischerström Mäl. 7 (1785). DvSchulzenheim PVetA 1799, Bih. s. 200 (konkret).

 

Spalt P 1219 band 20, 1953

Webbansvarig