Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLOMBÖR plombö4r l. -œ4r, stundom ploŋ-, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[av fr. plombeur, plomberare, vbalsbst. till plomber (se PLOMBERA)]
(i fackspr.) person (tandläkare) som plomberar tänder. OdontT 1894, s. 97. SvD(A) 1932, nr 4, s. 18.

 

Spalt P 1214 band 20, 1953

Webbansvarig