Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLOMB plom4b, stundom ploŋ4b, r. l. m.; best. -en; pl. -er40 l. 32.
Etymologi
[av fr. plomb, bly, plomb (av lat. plumbum, bly); jfr äv. t. plombe. — Jfr APLOMB, PLOMBERA, PLUMBAT, PLUMBIT]
1) sigill av bly (l. annan metall), använt för tillslutning (försegling) av paket, varuparti, järnvägsvagn, apparat o. dyl. o. numera vanl. bestående av en cylindrisk kropp med två tvärgående, för plomberingstrådarna avsedda kanaler, som pressas samman omkring trådarna vid plombens sammantryckning medelst plomberingstången; blysigill; jfr BLY-STÄMPEL 2. SPF 1829, s. 527. Grotenfelt Mejerih. 86 (1886; på separator). Den sammantryckta plomben (på fröproverna) skall utvisa i upphöjt tryck frökontrollanstaltens namn eller märke. SFS 1925, s. 1007. En .. med järntråd fästad plomb av bly. Därs. 1934, s. 114. jfr BLY-, KLÄDES-PLOMB.
2) fyllning (urspr. av bly, numera av amalgam l. guld l. porslin o. d.) varmed kavitet i tand utfylles l. är utfylld, tandfyllning; jfr PLOMBERA 3. BiblHäls. 2: 77 (1881). Jag har tappat en plomb, sa hon. Lilliehöök MaryAnne 12 (1933). jfr CEMENT-, GULD-, METALL-PLOMB.
3) (i sht i fackspr.) i utvidgad l. bildl. anv. av 2, om fyllning (massa o. d.) varmed hålighet utfylles l. är utfylld; särsk. om fyllning av cement l. betong o. d. i hålighet i träd; jfr PLOMBERA 4. Parklind med 2 plomber. Sernander Parktr. 26 (1929). Plomb (dvs.) galoschlagningsmedel i strängar att nedsmältas. VaruhbTulltaxa 1: 222 (1931). jfr CEMENT-PLOMB. Anm. I vissa äldre uppslagsböcker o. lexikon anges för ordet äv. de hos fr. plomb förekommande betydelserna: bly l. blykula l. blylod (se d. o. 1) l. vattenpass. Pfeiffer (1837). Gynther ConvHlex. (1847). WoJ (1891).
Ssgr: (13) PLOMB-HÅL, n. (mera tillf.) särsk. till 1: hål i plomb, avsett att genomträdas med plomberingstråd o. d. SFS 1894, Bih. nr 78, s. 10.
(1) -SAX. (föga br.) plomberingstång. 2UB 6: 212 (1904).

 

Spalt P 1212 band 20, 1953

Webbansvarig