Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLOCKERT, sbst.
Ordformer
(plåck-)
Etymologi
[sannol. av ett lt. l. holl. ord bildat till stammen i PLOCKA, v.; jfr t. pflücken, noppa, pflückeisen, nopptång, samt PLOCK; med avs. på det slutande -ert jfr BUFFERT, DAGGERT m. fl.]
(†) liten tång använd av sidenvävare för att avlägsna knutar o. andra ojämnheter från väven; jfr NOPP-TÅNG samt PLOCK 4 c. PH 5: 3516 (1753).
Ssg: PLOCKERT-HÅL. (†) hål som av ovarsamhet gjorts med ”plockert” vid tillvärkning av sidentyg. PH 5: 3520 (1753).

 

Spalt P 1195 band 20, 1953

Webbansvarig