Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLEBEJ plebäj4, m.||(ig.); best. -en; pl. -er; förr äv. PLEBEJER, m.||(ig.); best. -n; pl. =.
Ordformer
(plebej 1795 osv. plebejer, sg. 1768—1857. plebejer, pl. 1768 osv.)
Etymologi
[jfr t. plebejer, eng. plebeian, fr. plébéien; av lat. plebeius, eg.: tillhörande (det lägre) folket, till plebs, folk m. m. (se PLEBS)]
1) hist. om förh. i antikens Rom (l. dess lydländer): medlem av den (bl. a. gm erövringar o. invandring skapade) samhällsklass som stod utanför kretsen av de gamla ätterna o. urspr. saknade (vissa) medborgerliga rättigheter, men småningom tillkämpade sig likställighet med patricierna; äv. (i fråga om förh. under senromersk tid): person tillhörande de fattigare samhällslagren. Eberhardt AllmH 2: 91 (1768). Grimberg VärldH 3: 387 (1928).
2) i oeg. l. bildl. anv. av 1: ofrälse person; i sht (ofta nedsättande): man ur hopen, underklassare; särsk.: person med brist på själsodling l. med tölpaktiga l. pöbelaktiga manér. 3SAH LV. 2: 67 (1836). Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 177 (1876). (Runeberg) var .. plebej i farbroderns aristokratiska hem. Vasenius Top. 1: 250 (1912). Markurell är en typisk plebej, krogvärd och jobbare. Hedén 5: 141 (1914). HT 1925, s. 106 (motsatt: adelsman). särsk. bildl., om djur l. sak. BotN 1851, s. 123. Hos oss står historien såsom skolämne ännu nere bland de väntande plebejerna. Verd. 1886, s. 277. Kråkorna, fågelvärldens jämte sparfvarna främsta plebejer. Cederström NFund. 125 (1917).
Ssgr: (2) PLEBEJ-FASONER, pl. Neander Nilsson Mos. 39 (1927). —
(2) -MORAL. Larsson Id. 31 (1908). —
(1) -STÅND(ET). hist. den samhällsklass i antikens Rom som utgjordes av plebejerna. NF 12: 1388 (1888).
Avledn.: PLEBEJAN, m. (†) till 2: plebej. LittT 1797, s. 295. —
PLEBEJISK, se d. o. —
PLEBEJITET, r. l. f. (-beitét) (enst., †) till 2: underklassighet. AJourn. 1814, nr 221, s. 2.

 

Spalt P 1143 band 20, 1953

Webbansvarig