| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
1) (vard.) vidröra ngn l. ngt med små, lätta rörelser, (försiktigt) fingra på l. ta i ngt; ”plocka”, ”pillra”, påta, peta; vanl. (se dock a, b, c) intr. i förb. med prep., ofta på l. med. Bergius Småsak. 1: 167 (1757). Pilla på en liten jernbit (dvs. avtryckare), som gör att det .. smäller. Scholander 3: 248 (1854). Hålla på och pilla med revolvern. Fastbom LivLek. 96 (1916); jfr 2. Grova nypor pillade i hedersprislådorna. GHT 1943, nr 35, s. 8. jfr AVPILLA. särsk.
a) om fågel: lätt (o. hastigt) picka (i fjäderdräkten för att putsa den l. plocka ngt ur den o. d.); vanl. tr.: (putsa, äv.: klia, jfr c, gm att) picka på l. i (vingen o. d.); äv. i uttr. pilla (ngt) i ordning, med näbben putsa o. släta till (fjädrarna o. d.). (Svalan) är så .. vig, / At fjädren uti ordning pilla. Creutz Vitt. 76 (1759). Lilla gula gåsen ung, / .. Pillar vingen med sin näf. Hedborn Minne 160 (1835). Lewenhaupt Reddy 118 (1907; intr.). (Hanen) pillade .. (honan) i hufvudet med näbbet. FoFl. 1911, s. 289; jfr c. I solnedgången, då ankorna .. sutto och pillade sina fjädrar. Lindblad Long VildmHägn 87 (1915). särsk.
α) refl.; särsk.: putsa sig gm att picka i fjäderdräkten. Höns pilla sig myckit. Riddermarck Alm. 1697, s. A 15 b.
β) (mera tillf.) med obj. betecknande föda o. d.: picka (i sig). När hönan pillade korn. Geijerstam MPojk. 77 (1896).
b) tr., i förb. med adverbial som betecknar varifrån objektet avlägsnas (l. vart det föres) gm små rörelser l. en mer l. mindre svag beröring l. stöt l. dyl. Han pillade skruven ur muttern ned i oljedosan. Nyrén Charakt. 39 (c. 1765). En apa .., hvilken .. med långa naglar pillade kärnor ur bananens skidor. Strindberg SvÖ 3: 41 (1884). Han stod i dörren och pillade agnar från sina lösärmar. Lundquist Jensen HimmH 144 (1907). DN(A) 1918, nr 54, s. 8.
c) närmande sig l. övergående i bet.: klia, kittla (jfr a); numera i sht i uttr. pilla ngn (l. sig) ngnstans, klia l. kittla ngn (l. sig) ngnstans. IErici Colerus 2: 192 (c. 1645; t. orig.: krappen). Törnewall B 7 b (1694). (Betjänten) pillade nedlåtande fröken Louise under hakan. Hedenstierna Marie 196 (1896). (Hon) pillade sig bakom örat med strumpstickan. Törnblom FolkSpad. 25 (1914).
2) (vard.) intr., närmande sig l. övergående i bet.: knåpa, småpyssla o. d.; i fråga om sysselsättning som icke fordrar styrka l. kroppslig ansträngning, men stundom ett visst handlag; icke sällan mer l. mindre nedsättande; ofta i uttr. pilla med ngt, särsk.: småpyssla med ngt. Hoppe (1892). Så sitta ni (ministrar) och pilla med småsaker. NDA 1913, nr 294, s. 5. (Han) kunde för resten laga och pilla med lite av varje man bad honom om. Nordström Byn 67 (1930).
PILLA IHOP10 04. till 1, 2; särsk.: ”knåpa” ihop (ngt). Scholander 3: 161 (1867). Att pilla ihop halmkronor. DN(A) 1931, nr 339, s. 16. —
PILLA I SIG10 4 0. särsk. om (litet) djur: sätta i sig (ngt) gm små rörelser (med näbb l. mun l. tassar l. dyl.). (Duvan) kunde .. börja att själf pilla i sig uppblött hvetebröd. FoFl. 1907, s. 223. —
PILLA ITU 10 04. fingra på (ngt) så att det går itu, plocka sönder (ngt). Larsson Hemmab. 249 (1916; bildl.). —
PILLA SÖNDER10 40. Gråsparfvarna .. försummade nästan aldrig att pilla sönder våra crocusblommor. Gellerstedt Gläntor 40 (1909). —
PILLA UNDAN10 32. särsk.: föra undan (ngt) gm små rörelser l. utan att anstränga sig, peta l. krafsa undan. Östergren (1935). —
Spalt P 851 band 20, 1953