Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PETARD peta4rd, i vissa trakter äv. -ar4d l. -a4rd, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(ped- 1600. pet- 1608 osv.)
Etymologi
[jfr t. petarde, eng. petard; av fr. pétard (motsv. it. o. span. petardo), av péter, springa sönder med en smäll, smälla, eg.: fjärta, av pet, fjärt, av lat. peditum, fjärt]
1) (förr) artill. ett slags sprängmina i form av ett ihåligt halvklot l. en klockformig mörsare (med det korta loppet liggande i en fyrkantig platta), använd att därmed spränga sönder (fästnings)portar, (fästnings)murar, broar o. d. (vid vilka den vanl. hakades l. skruvades fast). SthmTb. 14/1 1600. År 1611 .. kom Konung Christian i Dannemark för Gulberg, at storma Slottet, och lät skrufva 3 petarder uti Slotsporten. GbgMag. 1760, s. 324. Jakobsson BevBeklädn. 241 (1938).
2) fyrv. ett slags fyrvärkeripjäs som vid avbrännandet åstadkommer en knall l. dyl.; jfr SVÄRMARE; äv. (järnv.): knallsignal. JernkA 1826, 1: 350. SFS 1908, nr 38, s. 87.
Ssgr (till 1; förr, mil.): PETARD-MÄSTARE. militär (i befälsställning) med uppgift att handha l. leda sprängandet med petarder. Widekindi KrijgH 247 (1671). Dædalus 1942, s. 67 (efter handl. fr. 1629—30).
-SÄTTARE. militär med uppgift att anbringa petarder på det föremål som skulle sprängas, petarderare. Risingh KiöpH 95 (1669).

 

Spalt P 762 band 20, 1953

Webbansvarig