Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PERSVASIV pær1svasi4v l. pär1-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. -if)
Etymologi
[av fr. persuasif, av mlat. persuasivus, till supinstammen i lat. persuadere (se PERSVADERA)]
(numera föga br.) övertalande, övertalnings-; övertygande. O at jag kunde skrifva som Boëthius! så persvasift och så fullt .. af tankar. BHöjer BrevHJärta 10/10 1797. SD 1900, nr 205, s. 4.

 

Spalt P 736 band 20, 1952

Webbansvarig