Publicerad 1952 Lämna synpunkter PENETRABEL pe1netra4bel l. pen1-, adj. Etymologi [jfr t. penetrabel, eng. penetrable, fr. pénétrable; av lat. penetrabilis, till penetrare (se PENETRERA)] (numera knappast br.) genomtränglig (se d. o. 1, 2). Wallerius Tank. 13 (1776). Ekbohrn (1904). — Spalt P 581 band 19, 1952 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
