Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PELTENÄR, m.
Ordformer
(-ner)
Etymologi
[sannol. av en (m)lt. motsvarighet till holl. peltenier, till det ord som föreligger i mlt. pelter, mnl. peltier m. fl. (se PELTERER) l. till PELTERI, möjl. under inflytande från KÖRSNÄR]
(†) körsnär, buntmakare; jfr PELTERER. Sundelius NorrköpMinne 251 (1798). —

 

Spalt P 573 band 19, 1952

Webbansvarig