Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PEKTINIT, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. pect-)
Etymologi
[jfr t. pektinit, eng. o. fr. pectinite; bildat med den i namn på (mineral o.) fossil vanliga ändelsen -it (jfr EKINIT, GRYFIT m. fl.) till lat. pecten (gen. pectinis), kam, sammanhörande med pectere, kamma, till samma ieur. rot som föreligger bl. a. i gr. πέκω, kammar, o. i FÅR, sbst.1 — Jfr PEKTORAL, PENJOAR]
(†) fossil kammussla. VetAH 1761, s. 270. Stiernstolpe Ballenstedt 1: 128 (1819).

 

Spalt P 552 band 19, 1952

Webbansvarig