Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PASSIG, adj.
Etymologi
[avledn. av PASS, sbst.1]
(†)
1) försedd med pass (se PASS, sbst.1 I 14). 1. Rundh passigh skåhl (av silver). BoupptSthm 28/2 1681 (möjl. ssg). jfr RUND-PASSIG.
2) [till PASS, sbst.1 17] = PASSLIG 3 a. 1 gl. antiguit. passig: af Mässing och förgylt som man intet kunde sätthia något wärde på. BoupptSthm 1683, s. 553 a (bet. oviss). Som kråkan med fremmande fogla fiedrar, sig til paszig froma och heder yfdes. Swedberg SabbRo Föret. § 14 (1712).
Ssgr (till 1; †): PASSIG-SVARVNING. [jfr t. passigdrehen] svarvning av föremål vilkas genomskärning icke bildar en cirkellinje; jfr oval-svarvning. Luttropp Svarfk. 442 (1839). Eneberg Karmarsch 1: 159 (1858).
-SVARVSTOL. [av t. passigdrehbank] svarvstol för ”passigsvarvning”; jfr oval-svarvstol. Luttropp Svarfk. 444 (1839).
-VÄRK, n. [jfr d. pasværk] anordning vid svarv för att möjliggöra ”passigsvarvning”; jfr oval-värk. Zidbäck (1890).

 

Spalt P 426 band 19, 1952

Webbansvarig