Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PASSEVOLANTÖR, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-teur 1833. -tör 1838—1904)
Etymologi
[bildat till PASSEVOLANS efter mönster av sådana ordpar som LEVERANS : LEVERANTÖR]
(†) person som gm passevolansavtal mot viss avgift åtagit sig visst underhåll av krigsmanskap o. d. SPF 1833, s. 454. KrigVAT 1838, s. 289. Ekbohrn (1904).

 

Spalt P 425 band 19, 1952

Webbansvarig