Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARFAIT parfä4, r.; best. -en -fä4n l. -fä4en; pl. -er.
Etymologi
[av fr. parfait, substantivering av parfait, adj., fullkomlig (se PERFEKT, adj.)]
kok. (efterrätt bestående av) gräddkräm (glass) frusen direkt i den form varur den uppstjälpes före serveringen. Jacobsson ModKokkonst 399 (1907). I pausen mellan parfaiten och frukten kommo talen. ST 1935, nr 338, s. 15.
Ssg: PARFAIT-MASSA, r. l. f. kok.

 

Spalt P 279 band 19, 1952

Webbansvarig