Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PAPP, sbst.1, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[av lat. pappus, gubbe, fjun, av gr. πάππος, farfader l. morfader, fjun; urspr. lallord; jfr PAPA, sbst.1, PAPP, sbst.2—4, PAPPA, sbst.1, PAPPE]
(†) fjun (på frö). Fröens papp är på sidorna strålig såsom en fiäder. Linné Öl. 37 (1745). Pappen eller fjunet af Epilobium .. var brukad med Bomull til stopning i täcken. Dens. Sk. 389 (1751).

 

Spalt P 180 band 19, 1952

Webbansvarig