Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PALPABEL palpa4bel, adj. -ble, -bla; -blare.
Etymologi
[jfr eng. o. fr. palpable; till PALPERA]
Swedberg Schibb. 288 (1716).
1) med. möjlig att palpera (se d. o. 1 slutet). TLäk. 1834, s. 18.
2) (numera föga br.) bildl.: handgriplig, påtaglig, tydlig, iögonenfallande. DZHallman (1755) hos Linné Bref I. 6: 339. Att Tryckfrihets-brott icke äro af den palpabla natur som andra. Tegnér (WB) 6: 284 (1829). Bolin Statsl. 1: 355 (1870; om faktum). WoJ (1891). —

 

Spalt P 99 band 19, 1952

Webbansvarig