Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PALP pal4p, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. palpe, eng. palp, palpus, fr. palpe; jfr lat. palpus (palpum), ngt varmed man klappar l. stryker ngn l. ngt, ryktskrapa m. m.; ytterst till lat. palpare (se PALPERA)]
zool. vart o. ett av de ledade (känsel)spröten på vissa av mundelarna hos leddjuren; munspröt; äv. dels om liknande utskott på vissa borstmaskars huvud, dels om andra extremiteten hos spindeldjuren. VetAH 1809, s. 51. SvUppslB (1934; äv. hos borstmaskar). — jfr MAXILLAR-PALP. —
Ssgr (zool.): PALP-KLO. hos spindeldjur: klo vid spetsen av vardera extremiteten tillhörande andra extremitetparet. Boheman ÅrsbVetA 1853—54, s. 285. Nathorst JordH 632 (1892). —
-LED, r. l. m. Thomson Insect. 11 (1862). —

 

Spalt P 98 band 19, 1952

Webbansvarig