Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PALMITIN pal1miti4n, r. l. m. (Liedbeck KemTekn. 822 (1868) osv.) l. n. (Berzelius ÅrsbVetA 1841, s. 262, osv.); best. -en, ss. n. -et.
Etymologi
[jfr t. o. eng. palmitin; av fr. palmitine, tidigast använt av kemisten E. Frémy 1840; ytterst till lat. palma (se PALM, sbst.1)]
1) kem. palmitinsyrans glycerinester (som utgör ett fast fett). Berzelius ÅrsbVetA 1841, s. 262.
2) (†) handel. i oeg. anv., om palmitinsyra (som utgör material i ljus); jfr STEARIN. (Ekenberg o.) Landin 697 (1894).
Ssgr: (1, 2) PALMITIN-LJUS, n. [jfr t. palmitinkerze] (förr) = palm-ljus. NVexjöBl. 1855, nr 48, s. 4. BtRiksdP 1875, 5: nr 6, s. 66. —
(1) -SYRA, r. l. f. kem. enbasisk fettsyra som särskilt rikligt ingår i palmolja o. som kristalliserar i små vita, lukt- o. smaklösa, i vatten olösliga fjäll. Berzelius ÅrsbVetA 1841, s. 248.
Avledn.: palmitinsyrad, p. adj. kem. förenad med palmitinsyra. Palmitinsyradt glycerin. Berzelius ÅrsbVetA 1841, s. 262. Keyser Kemien 3: 205 (1876).

 

Spalt P 98 band 19, 1952

Webbansvarig