Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PAGONN, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av ry. pogon, äv.: förföljande, brådska, tillryggalagd vägsträcka, bärrem, axelgehäng, av fbulg. pogonŭ, ledsagande, hölje, betäckning, av po, efter, vid, bortöver (sannol. rotbesläktat med AV), o. -gonŭ, i avljudsförhållande till zena, driver, till den ieur. roten ghen, som föreligger bl. a. i isl. gandr, trollstav (jfr GAN, sbst.2)]
(i Finl., numera föga br.) axelklaff (se d. o. 1). TPedFinl. 1895, s. 125. Lindqvist FinLyr. 2: 114 (1932).

 

Spalt P 46 band 19, 1952

Webbansvarig