Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PACK pak4, sbst.1, n. ((†) m. Stiernman Com. 1: 797 (1622: Kockepack)); best. -et; pl. (knappast br.) = (Granlund Skärfv. 127 (1907; i rimställning; i bet. 3).
Ordformer
(paak 1599. pack (pakk) 1534 osv. pak c. 1600, 16401705)
Etymologi
[jfr d. pak, nor. pakk; av mlt. pak, n. (lt. pack); jfr mnl. pac, n. (holl. pak, n.), ävensom (det sannol. från mlt. upptagna) t. pack, m. o. n., o. (det sannol. från mnl. upptagna) meng. pack, pak (eng. pack); av ovisst urspr. — Jfr GEPÄCK, PACK, sbst.2, PACKA, v. 1—3, PACKE, PAKET, PÄCKSCHEN]
JBureus (c. 1600) hos Lindroth Bureus 30 (i uppräkning; bet. oviss).
1) (†) packe, knippa; paket. 1 Förseglat pack mz 1 1/2 Lodh perlor. BoupptSthm 1672, s. 6 a (1670). Kanten af den understa och största skifvan .. omböjes, så att alla skifvorne förenas till ett Spån eller pack (vid kitteltillvärkning). Almroth Karmarsch 396 (1839). Eneberg Karmarsch 2: 464 (1861). — jfr KOCKE-PACK.
2) (utom i c numera bl. tillf.) koll., om (inpackade) saker l. ägodelar som man för med sig på resa o. d.; packning; bagage; förr äv. om krigshärs l. truppavdelnings medförda förnödenheter; jfr TROSS. At the Celtiberier sitt pack och byltor hadhe quare leefft vthi stadhen Sagunt. Schroderus Liv. 488 (1626). Tag dit Pack och gack och kom aldrig igen. VDP 1681, s. 300. Vi snörde ihop vårt pack och drogo åstad. Fröding ESkr. 2: 192 (1895). — särsk.
a) [sv. dial. (mä) sack u pack; jfr (ä.) d. med sak (l. sæk) og pak; efter lt. mit sack un pack l. t. (mit) sack und pack; jfr holl. (met) pak en zak] (†) i uttr. säck (l. sack) och pack, packning; bagage; pick o. pack; äv.: tross; särsk. i uttr. med säck (l. sack) och pack. (Kaptenen med sin trupp) Ähr .. därutt (dvs. från den uppgivna skansen) kommen medh brennende lu[n]te sack och pack. OxBr. 5: 359 (1625). (Hon) tager .. sitt Sack och Pack och går der medh sin kos. VDAkt. 1674, nr 128. Därs. 1714, nr 204.
b) (†) i uttr. pack och tyg (jfr 3 a), pick o. pack. Swedberg Lefv. 538 (1729).
c) (fullt br.) i uttr. pick och pack, se PICK OCH PACK.
3) [efter motsv. anv. i mlt.; jfr motsv. anv. i lt., holl., t. o. eng.; utvecklat ur den gm bildl. anv. av 2 uppkomna bet.: hop (se HOP, sbst.3 2, 2 d) av människor, särsk. om en armés tross (som bestod av de sämsta trupperna o. stundom åtföljdes av marodörer, landstrykare, lösa kvinnor o. d.); med avs. på bet.-utvecklingen jfr BAGAGE, TROSS] koll., om (samling av) laglösa l. råa l. sedeslösa personer, ofta med bibegrepp av fattigdom l. egendomslöshet: slödder, byke, patrask; pöbel; äv. (ss. uttr. för den talandes l. skrivandes känslobetonade omdöme) om (samling av) personer som man föraktar l. ser ned på l. betraktar ss. (moraliskt) mindervärdiga o. d.; i sht förr ofta med huvudsaklig tanke på personers sociala l. ekonomiska ställning, om lågättade l. fattiga människor l. om människor tillhörande de breda lagren av folket. G1R 9: 318 (1534). Ther är en hop mett Finske knaper på szamma skip, szom redde (dvs. rädde) äre, wåre gott att thet packet wore heme. Därs. 10: 164 (1535). Bönder och dylijka pack, man plägar skräckia medh Lagen. Stiernhielm Herc. 254 (1648, 1668). En stor tiock Karl .. som var Hufvudman för hela röfvar-svärmen, och, för hvilken alt det andra packet hade en otrolig vördnad. Säfström Banquer. M 2 a (1753). För din (dvs. den nya frackens) skull man mig aktning visar, / Bland både bättre folk och pack. Lenngren (SVS) 1: 391 (1790). Hvad skall man säga om en polis, som låter packet samlas i många timmar .. utan att i tid vidtaga ringaste åtgärd. Hellberg Samtida 11: 148 (i handl. fr. 1864). Den som gör godt åt pack, får skam till tack. Granlund Ordspr. (c. 1880). Johnson Se 149 (1936). — jfr BETJÄNT-, BOLARE-, BORGAR(E)-, FATTIG-, HOR-, KRINGSTRYKAR(E)-, KÄLTRING-, LAT-, LISMAR(E)-, LÄTTJE-, RACKAR(E)-, TATTAR(E)-, TIGGAR(E)-, TJUV-, TRAS-, TROLL-, ZIGENAR(E)-PACK m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. pack och tyg (jfr 2 b), pack; anträffat bl. känslobetonat o. hyperboliskt, om människor som man föraktar. Warnmark Epigr. I 2 b (1688; om flickor).
b) (numera bl. mera tillf.) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr c); särsk.
α) koll., om djur som vålla skada l. ställa till besvär o. d.; ngn gg äv. ss. koll. smeksam benämning på djur. Vägglöss äro et gement pack. Linné Sk. 430 (1751). Lärkor, trastar, och hela det söta packet af skogens små skrikhalsar. Geijer Minn. 94 (1825, 1834). Bondeson Glimm. 6 (1892; om höns). jfr VARG-PACK.
β) om onda andar l. om skadliga l. farliga övernaturliga väsen o. d. Columbus BiblW B 1 b (1674). Et annat slags pack, som kallades Älfvar. Lagerbring 1Hist. 1: 483 (1769). jfr TROLL-PACK.
γ) bildl., om klandervärda l. förkastliga känslor l. egenskaper o. d.; förr äv. i uttr. tyg och pack. Warnmark UtwSiälGlädie 3 (1686: tyg och pakk). LBÄ 23—24: 31 (1799).
c) (†) om enstaka laglös l. sedeslös l. föraktlig människa. Hall KultInt. 137 (i handl. fr. 1645). At han war födder aff ett Pack en Dantzerska, eller och, reent aff een Hora. Sylvius Curtius 143 (1682).
Ssgr (jfr packa, v.1 ssgr anm.; till 3, numera bl. tillf.): PACK-BLAD. jfr -tidning. 3SAH XLI. 2: 6 (1835).
-HOP, r. l. m. hop av pack. SwarBerSigism. 1617, s. E 3 a. —
-SNILLE. (†) begåvning l. talang som tilltalar l. passar pack l. pöbel. Thorild (SVS) 1: 496 (1783). Dens. Gransk. 1784, 1: 38.
-TIDNING. tidning som är språkrör för pack l. pöbel. 3SAH XL. 2: 264 (1834).
-VÄLDE. pöbelvälde. Wingård Minn. 2: 81 (1846).
Avledn.: PACKAKTIG, adj. (mera tillf.) till 3: som liknar l. utmärker l. har avseende på pack l. pöbel; pöbelaktig. Thorild (SVS) 3: 24 (1791). SvD(A) 1934, nr 76, s. 8.
Avledn.: packaktighet, r. l. f. (mera tillf.) äv. konkretare, om handling(ssätt) o. d. som visar dylik egenskap. Thorild (SVS) 3: 148 (1792). Bergström HbJagtv. 22 (1872; konkretare).

 

Spalt P 5 band 19, 1952

Webbansvarig