Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PACISCENT, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av t. paziszent; av lat. paciscens (gen. -entis), p. pr. av pacisci (se PACISCERA)]
(†) person l. part som sluter avtal l. överenskommelse l. fördrag l. fred. Schrevelius CivR 3: 46 (1849). Nyblæus Statsm. 94 (1864). Ekbohrn (1904). —

 

Spalt P 4 band 19, 1952

Webbansvarig