Publicerad 1951   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OÖVERVUNNEN3~0020, p. adj. icke övervunnen.
a) i fråga om krig, strid med vapen o. d.; förr äv. om befäst plats: ointagen. Block Progn. 127 (1708). Han återtar de fästen, som ännu voro oöfvervunna. Geijer I. 2: 14 (1803).
b) allmännare, om ngt abstrakt. En oöfvervunnen förargelse. Ljunggren Est. 2: 159 (1860). I detta föreställningssätt .. visar sig schellingianismen ännu oöfvervunnen. Nyblæus Forskn. IV. 1: 18 (1895).
OÖVERVÄGD3~002, p. adj. (-vägad 17491791. -vägd 1807 osv.) icke övervägd. Yttrandet var oövervägt. Lind (1749; under unerwogen).
OÖVERVÄLDIGAD3~00200, p. adj. (numera knappast br.) icke överväldigad, obetvingad. Murberg FörslSAOB (1791). Den bibliska Religion har .. oöfverväldigad uthärdat .. Roms .. hela raseri. Wulf Köppen 2: 943 (1800). Cygnæus 3: 58 (1853).
OÖVLIG. (†) icke övlig, ovanlig. Murberg FörslSAOB (1791). Det är en icke oöflig sed bland Studerande, att .. pröfva sin styrka med den så kallade armbrytningen. Zedritz TurkMus. 39 (1835).
OÖVNING. (†) brist på övning (i ngt). Igenom en långligh Fredh och Krijghsakers Oöffning. Schroderus Liv. 19 (1626).

 

Spalt O 1776 band 19, 1951

Webbansvarig