| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
OTERING ω3~te2riŋ, m.||(ig.); best. -en; pl. -ar.
(bygdemålsfärgat i vissa trakter) otäcking, fuling; otrevlig person; drummel; bråkstake; ostyrigt l. olydigt l. vanartigt barn. Dalin (1855). Körsvennen var en otering till pojke. Bergman Hancken 9 (1920). Stursk var han, nackstyv .., trilsk … En riktig otering sade somliga. Larsson i By Sock. 149 (1923). Östergren (1934).
Spalt O 1558 band 19, 1951