Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OMSTÄNDER, sbst.1, m.
Ordformer
(-sten-)
Etymologi
[av ä. t. umständer, vbalsbst. till umstehen (jfr OMSTÅ, v.1)]
(†) främmande hantvärksgesäll som ngn tid arbetat på en plats. När som en omstender vill omskicka (dvs. höra sig för om anställning), så skall (osv.). Ambrosiani SvSkråämb. 123 (i handl. fr. 1662).

 

Spalt O 872 band 19, 1950

Webbansvarig