| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
1) innesluta l. belägra (en fiende l. plats) o. d.; äv. oeg. o. bildl.: tränga sig omkring l. (i stor mängd) omge (ngn l. ngt). Omlägra .. (dvs.) slå läger rundt om, (lat.) convallare, circumsidere, operibus cingere. Schultze Ordb. 2597 (c. 1755). Man såg (under 1788 års stränga vinter i Frankrike) rofdjuren omlägra ladugårdarna. Altén Bouilly Råd 3 (1815). Man må ej glömma, att .. (Nero) omlägrades af vänner, som (osv.). Rydberg RomD 60 (1877).
2) skydda, värna; jfr LÄGRA 3 a. Thet Siette Budhet, medh hwilket Gudh alla Ächtafolks soffuekamrar och theras sängar omläghrar. TJohannis Fästn. D 9 a (1604). —
(III 4 b, 5) OMLÄMPA, -ning. sjöt. stuva om (lasten); äv.: lasta över (ngt) från ett fartyg till ett annat. (Ångaren) afgick vid 5-tiden, sedan en mindre omlämpning af lasten försiggått. SD(L) 1898, nr 488, s. 2. SvD(A) 1917, nr 267, s. 6. —
(III 7) OMLÄRA, v. (föga br.) lära sig (ngt glömt) på nytt. Geijer I. 1: 10 (1818). Omlära det redan inlärda. Fries BotUtfl. 2: 151 (1852). —
(III 7) OMLÄSA, -ning. läsa (ngt) på nytt. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. UtdrBref s. 4 (1775). Ännu medan han klädde sig, omläste han Nyhetsbladets artikel. Ossiannilsson Hav. 189 (1910).
Spalt O 817 band 19, 1950