| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
som icke kan lösas. — särsk.
1) (†) som icke kan friköpas l. betalas l. förvärvas; äv. bildl.; jfr LÖSA 4, 5. Konungens Skattkammar (är) aldeles vthtömd, och nästan vthi olöseligh Giäld inwefwat. Schroderus Os. III. 2: 97 (1635). Olösligt säteri. Murberg FörslSAOB (1791). Du är dock för döden / En gång ett olöseligt rof. Wallin Vitt. 2: 214 (1806).
2) som icke kan sönderdelas l. upplösas. Schultze Ordb. 2840 (c. 1755). — särsk. (i fackspr.) om ämne: som icke kan lösas i ett annat ämne; jfr LÖSLIG I 1. Bergman Jordkl. 2: 301 (1774). De flesta syror äro lösliga i vatten, men några ganska svårlösliga, eller olösliga. Almroth Kem. 54 (1834). Bolin VFöda 41 (1933). jfr VATTEN-LÖSLIG.
3) om knut, band o. d.: som icke kan lösas l. knytas upp; jfr LÖSA 13. Murberg FörslSAOB (1791). — särsk. bildl. Olösligit band eller förbund. Verelius 296 (1681). Sedan dess är ”Sandkage” och åskväder olösligt förbundna i min föreställning. Lundberg-Nyblom Fyrisån 8 (1931).
4) om (teoretiskt) problem, gåta l. (praktisk) uppgift: som icke kan förklaras l. utredas l. tydas resp. genomföras; jfr LÖSA 15, 17. Weste (1807). 2SAH 52: 38 (1876; om uppgift). Olöslig gåta. Hammar (1936).
5) om svårighet, tvivel o. d.: som icke kan övervinnas l. klaras upp; jfr LÖSA 16. Murberg FörslSAOB (1791). Medan den svenska regeringen hopplöst kämpade mot olösliga finansiella och politiska svårigheter, .. syntes (osv.). Malmström Hist. 4: 357 (1874). Uppfattningarna (divergerade) på ett nära nog olösligt sätt. Hellström Storm 241 (1935).
-regel(n). i elementär kemi: lag(en) om bildningen av olösliga (eg. ytterst svårlösliga) föreningar i vattenlösningar. Starck Kemi 25 (1931).
Spalt O 664 band 19, 1950