| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OFÖRKRÄNKT ω3~förkräŋ2kt l. ~fœr-, p. adj.; n. o. adv. =.
som icke kränkts l. skadats, i sht gm en handling som innebär ett otillåtligt ingrepp l. intrång l. ett våldförande l. en förnärmelse o. d.
a) (†) oskadd l. oförstörd l. ofördärvad i fysiskt avseende. Linc. Oo 3 a (1640). Så länge .. Plantan medh sijne quistar af otijdig köld och heta blifuer oförkränckt. Stiernhielm Arch. Dedic. A 3 a (1644). (Kyrkoherden) som .. (gm att deltaga i arbetet med att släcka den brinnande kyrkan) vågar sitt lif för att bevara den högstes helgedom oförkränkt. Fahlcrantz Kyrkoh. 211 (1907).
b) allmännare: bevarad l. föreliggande i sitt ursprungliga, normala, korrekta tillstånd l. skick, oförvanskad, oförändrad; oantastad; ofta (o. numera nästan bl., i vitter stil) i bet. närmande sig 2. Så länge Läran om then Christelige frijheten vthi the Ceremonier, som icke wore vtaff Gudhi befalade, bleff oförkränkt, så länge war (osv.). Schroderus Os. 1: 123 (1635). At han then förra Meeningen aldeles behölle oförkränckt. Arvidi 38 (1651). En Sten restes öfver hans Grift, der hans beröm med en oförkränckt sanning lästes. Mörk Ad. 1: 163 (1743). Den oförkränkta enligheten med din egen högre naturs outplånliga förebild. Leopold 4: 133 (c. 1820). Tanken på Gud som lagens Gud står på vakt för att bibehålla motsatsen Gud — synd oförkränkt. SvTeolKv. 1936, s. 330. (Hans) ljusa lynne, som år och prövningar lämnade oförkränkt. UNT(A) 1938, nr 106, s. 7. — särsk.
α) (†) i den fristående satsförkortningen meningen oförkränkt, utan förändring av meningen. Arvidi 118 (1651).
β) (†) om språk o. d.: oförvanskad, ren. Schück VittA 1: 66 (i handl. fr. 1602). Svensén Jord. 118 (1884).
δ) (†) om egenskap, sinnesstämning, inställning till ngn (vänskap, trohet) o. d.: oförminskad, oförsvagad; som icke svikes, o-brottsligt hållen l. iakttagen; jfr 2 b. Ther wj .. fförmerkia kwnne atj (dvs. att I) offörkrenct wiid macth holla wele then gamble wenskap tesse ij (dvs. 2) riken emellom .. warit haffwer. G1R 3: 326 (1526). Tvifla dock intet, k. Bror, om en oförkränkt ömheet och kiärlig tillgifvenheet. KKD 6: 295 (1721). HSH 1: 308 (1743).
ε) (†) om ära, beröm o. d.: som icke lidit ngn skada, icke kränkt l. fläckad o. d.; jfr FÖRKRÄNKA 3 c. Tempeus Messenius 34 (1612). Skjöldebrand Cleop. 37 (1749).
2) (utom i a numera bl. tillf.) med tanke väsentligen på kränkningen l. det otillåtliga ingreppet l. förnärmelsen: som icke trätts för när l. kränkts; som man icke förgripit sig på l. brutit mot l. gjort intrång i l. inkräktat på l. begått övervåld mot; äv. i den fristående satsförkortningen ngt oförkränkt (jfr a α); jfr 1 b, ävensom FÖRKRÄNKA 3. (Uri, Schwyz o. Unterwalden ha) nutit sin Frijheet oförkränckt, in til Keyser Albertum I. Brask Pufendorf Hist. 289 (1680). (Jag yttrar mina tankar) lemnandes doch hwar och en sin mening oförkränckt. Hiärne 2Anl. 43 (1702). Dessa lagars oförkränkta helgd. Börjesson Statshv. 30 (1866). Det varma, fosterländska hjertelaget / skall ega oförkränkt sin adelsrang. Sturzen-Becker 6: 200 (1868). (Dulcinea) eftersinnar huruledes hon, sin dygd och höga ställning oförkränkt, skall kunna (osv.). Lidforss DQ 1: 598 (1891); jfr 3. — särsk.
a) (i vitter stil o. jur.) om (laglig) rättighet, privilegium, överenskommelse, bestämmelse, lag o. d.: som icke kränkts l. kränkes, som icke lidit l. lider intrång o. d.; stundom: som icke får kränkas; jfr FÖRKRÄNKA 3 a. Saa samtycker jagh och sadana theris preuilegia och wil wijd magt holla oforkrength ij alle mottho. G1R 1: 6 (1521). Med deras Arf och Egit måge Furstarne handla efter som them sjelfwe synes, dock så at Sweriges Laag warder therutinnan oförkränckt och inviolerat. HC11H 13: 193 (1561). Den rättigheten att sjelfve välja sine furstar lära (Donau-)furstendömena icke fått oförkränkt åtnjuta. Svedelius Statsk. 3: 264 (1869). (Det låg i Sveriges intresse) att hertigdömet Preussens kust alltid stannade i kurfurstens oförkränkta besittning. HT 1918, s. 78. — särsk.
α) (numera bl. jur., ngt arkaiserande) i den fristående satsförkortningen ngt (t. ex. ngns rätt) oförkränkt, utan att ngt därvid kränkes l. lider intrång, utan att inkräkta på l. ”röra vid” ngt. PrivSvStäd. 3: 421 (1582). Så skal och the Danske vndersåter ware friit .. at .. vthi Swerige .. bruke theres hanndell och näring med köp och sal — Sweriges lagh och städernes priuilegier oförkrennchte. SvTr. V. 1: 67 (1591). I ämbetet .. skall .. allt slutas .. landslag oförkränkt. Ambrosiani SvSkråämb. 60 (i handl. fr. 1622). Ingen Förändring i Rikets Mynt til skrot eller korn .. må äga rum utan Riksens Ständers bifall; Konungens rättighet at låta slå Mynt dock oförkränkt. RF 1809, § 79. SFS 1908, nr 62, s. 1. Auerbach (1913).
β) (†) allmännare, i fråga om rätten till ngt: som tillkommer ngn resp. som ngn har rätt till utan intrång från ngn l. hindrande bestämmelser o. d., oinskränkt, fri. At man må .. then Christeliga frijheten oförkrenckt bruka. LPetri Kyrkiost. 53 b (1566). Dalin Montesquieu 116 (1755). Tanke- och Samvetsfrihet eller rätt att oförkränkt bruka sina själskrafter. Boström Statsl. 37 (1859).
b) (†) om överenskommelse, lag, bestämmelse o. d.: som icke överträtts, obruten; obrottsligt hållen l. efterlevd; ss. adv.: obrottsligt. Schroderus Os. III. 1: 336 (1635). Hållen .. eder fosterbrödralag oförkränkt, så länge i lefwen. Verelius Gothr. 81 (1664). (Vice kanslern skall tillse) att de rörande Universitetet utfärdade stadgar och påbud oförkränkta efterlefvas. SPF 1852, s. 347. Därs. 1859, s. 292.
d) (numera knappast br.) om ngns samvete l. själ l. hjärta: som man icke förgripit sig på resp. brutit mot, icke ”sårad” l. ”fläckad” l. oskärad l. kränkt, ”ren” o. d.; jfr 3. AAAngermannus FörsprKyrkiost. C 1 a (1587). Mitt Lijff regera wäl / Och lät ther vthi boo / En oförkränckter Siäl. Clenod. 1684, s. 404; jfr Ps. 1695, 297: 1. Vi få .. ifrigt och enträget bedja Gud om hvad det än må vara, som vårt hjärta innerligt åstundar, och som det med ett oförkränkt samvete kan åstunda. Fehr Und. 242 (1894). Wulff Dante 8 (1897).
3) (†) för att beteckna att man icke förgripit sig på o. oskärat l. gjort slut på ett visst ”rent” tillstånd o. d.
a) för att beteckna att en kvinna i sexuellt avseende är intakt, ”ren”; jfr FÖRKRÄNKA 4. OPetri MenFall E 2 a (1526). (Jungfru Maria) wardt haffuandes j sin iomfrudom oforkrenkt. Dens. 2Post. 177 a (1530). Hildegund, een Nunna… Är blefwen vthi sitt yttersta een oförkränkt Möö. Schroderus Os. 2: 677 (1635). Berch Hush. 34 (1747). Melin JesuL 1: 181 (1842).
b) för att beteckna att ngns dygd l. vandel är ”obefläckad” o. d. Lucidor (SVS) 406 (c. 1670). Salig är then oförkränckt / Betrachtar här i lifwe, / At alt hwad här är giordt och tänckt, / Skal vppenbarat blifwa. Ps. 1695, 276: 8 (bet. icke fullt säker). At en oförkränckt dygd är ädlare än ett med laster befläckadt lif. Mörk Ad. 1: 159 (1743). Kellgren (SVS) 2: 299 (1789).
Spalt O 380 band 18, 1949