Publicerad 1949   Lämna synpunkter
OBORT, predikativt adj. n. l. adv.
Etymologi
[sannol. av ett (icke anträffat) oborgt, till OBORG. — Jfr OBART]
(†) överskridande måttan, överdrivet. Columbus Ordesk. 31 (1678). En ostadig Menskias sinne .. haar inte hoof mäd sig i kiärlek ok haat. obort huart på bär. Därs. 85. Spegel 26 (1712).

 

Spalt O 109 band 18, 1949

Webbansvarig