Publicerad 1948   Lämna synpunkter
NÖREL nö3rel2 l. nœ3rel2, äv. NOREL nω3–rel2, r. l. m. l. f.; best. -n; äv. NÖRLA nœ3rla2, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(norel 1870. nörel 1864—1913. nörla c. 1870)
Etymologi
[jfr nor. norell, växt av släktet Spergularia l. Arenaria; av ovisst urspr.]
bot. (växt av) växtsläktet Alsine Wahlbg; nästan bl. ss. senare ssgsled. Fries BotUtfl. 3: 205 (1864). PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 56. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 547 (1901). — jfr KLIBB-, RAK-, RÖD-, SAND-NÖREL l. -NOREL.
Ssg (bot.): NÖREL-, äv. NOREL-SLÄKTE(T). släktet Alsine Wahlbg. Nyman VäxtNatH 1: 422 (1867). SvUppslB (1934).

 

Spalt N 1287 band 18, 1948

Webbansvarig