Publicerad 1948   Lämna synpunkter
NÄRIKE, m.; pl. närikar l. näriker l. närkar.
Ordformer
(näri(c)k- c. 1540—1608. när(c)k- c. 1700)
Etymologi
[sannol. bildat med suffixet -ik- till ett icke anträffat ortnamn NÄR, äldre namn på Kvismaresundet i Närke (jfr JSahlgren i Landsm. 1911, s. 300 ff.)]
(†) närking. Westmän och Näriker, ther Engelbrect war sielff med, lägrade sich widh Longholman (vid Sthm). OPetri Kr. 177 (c. 1540). Närekener föllo til och gripo her Eric Abrahamson. Därs. 324. Suen Månsson Näricke. Landsm. 1911, s. 289 (1608). Därs. (c. 1700: Närckiarne).

 

Spalt N 1090 band 18, 1948

Webbansvarig