Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NÅGON 3gon2, äv. -ωn2, vard. äv. -en2, (nå`gon Weste; nå`gånn Dalin), vard. äv. NÅN non4, pron.; n. något 3got2, äv. -ωt2, vard. äv. någe 3ge2 l. nåt not4, stundom 4; pl. några 3gra2 (i m. pl. äv., numera bl. arkaiserande, någre), starkt vard. äv. nåra 3ra2; i substantivisk anv.: gen. sg. m., f. o. r. någons, vard. äv. nåns; n. (tillf.) någots; pl. någras, starkt vard. äv. nåras.
Ordformer
(m., f. o. r. sg. naakon G1R 1: 61 (1523). nagen (-gh-) G1R 1: 54 (1523), JönkTb. 121 (1528). nagon (-gh-) G1R 1: 85 (1523), HB 1: 119 (1629). nogron G1R 9: 313 (1534). nokion (-nn) SkrGbgJub. 6: 96 (1588), Därs. 172 (1590). nokior SkrGbgJub. 6: 170 (1590). noon BtHforsH 1: 13 (1562). nåcken SkrGbgJub. 6: 87 (1588). någen (no-, -gh-, -nn) G1R 1: 34 (1522), Lucidor (SVS) 284 (1673), Cederschiöld Skriftspr. 239 (1897; talspr.). någer (no-, -gh-) G1R 1: 83 (1523), KOF II. 1: 135 (1659). någon (no-, -gh-, -ån, -nn) G1R 1: 37 (1522) osv. någn Forsius Fosz 153 (1621; i vers), Stiernhielm Parn. 1: 4 (1651, 1668; i vers). någor (no-, -gh-) G1R 1: 37 (1522), Hagberg Shaksp. 6: 164 (1849; arkaiserande). nåken (no-, -nn) Rääf Ydre 1: 299 (i handl. fr. 1551), Därs. 358 (i handl. fr. 1601). nåkon (no-, -nn) Rääf Ydre 1: 328 (i handl. fr. 1581), SkrGbgJub. 6: 94 (1588). nåkun SkrGbgJub. 6: 1 (1586). nåkvr SkaraStiftJordeb. 91 (1540). nån (non) Kolmodin Gen. B 8 b (1659), Siwertz Låg. 35 (1932). nåån Prytz OS D 4 a (1620). näckon BtFinlH 4: 257 (1564; möjl. felaktigt för nåckon). — gen. nagers BtFinlH 3: 386 (1558). någens Svart G1 70 (1561). någers HH XIII. 1: 62 (1562), BtÅboH I. 2: 174 (1624). någons (-ss) Ekeblad Bref 1: 195 (1652) osv. någors (no-, -gh-, -rss) G1R 1: 30 (1521), JB 10: 2 (Lag 1734). nåns Börk Darius 35 (1688: nå’ns) osv. — i vissa äldre singulara dat.- o. ack.-former: dat. m. någom BtFinlH 3: 77 (1537; möjl. pl.). någrom (no-, -gh-, -åm) OPetri MenFall C 4 b (1526), Annerstedt UUH Bih. 1: 132 (i handl. fr. 1614), Melin Pred. 1: 24 (1844; möjl. pl.). någhrum Mark. 11: 25 (NT 1526). ack. m. nogan BtFinlH 2: 149 (1560). dat. o. ack. f. några (no-, -gh-) G1R 1: 169 (1523; dat.), Upp. 2: 24 (NT 1526; ack.), Humbla Landcr. 422 (1740; dat.). någro (no-, -gh-) Mark. 3: 10 (NT 1526; ack.), 5Mos. 12: 14 (Bib. 1541; dat.), Swedberg Cat. 69 (1709; dat.). n. sg. naghot Mark. 6: 31 (NT 1526). nakit VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 32 (1583). nakot (naa-) G1R 1: 49 (1523), AntT XVI. 1: 46 (1545). nogad BtFinlH 4: 321 (1566). nogut (-tt) BtFinlH 2: 140 (1558), BtHforsH 1: 217 (1637). nokiot (-ck-, -th) SkrGbgJub. 6: 102 (1588), Därs. 176 (1590). Brasck FörlSon. D 4 b (1645), Koch Timmerd. 214 (1913). nået 2SthmTb. 4: 9 (1569). någe Holof. 2 (c. 1580), Nordström 15År 144 (1921). någed (-dh) RA I. 3: 170 (1593), HH 20: 382 (c. 1640). någet (no-, -gh-, -tt) G1R 3: 175 (1526), Cederschiöld Skriftspr. 147 (1897; i samtalsspr.). någit (no-, -ii-, -tt) G1R 1: 150 (1523), HH XIII. 1: 103 (1563). någo (no-, -gå) ConsAcAboP 2: 132 (1658), 2Saml. 13: 72 (c. 1690). någodh (no-) HFinKyrk. 1: 4 (1544), OxBr. 8: 123 (1633). något (no-, -gh-, -dt, -th, -tt) G1R 1: 102 (1523) osv. någotet, sg. best. (i substantivisk anv.) CJLAlmqvist i Skandia 7: 60 (1819, 1836). nåket (no-, -ck-, -tt) JönkTb. 126 (1533), Brahe Kr. 25 (c. 1585). nåkieth (no-, -tth) SkrGbgJub. 6: 98 (1588), Därs. 218 (1590). nåkot (-tt) Brahe Kr. 8 (c. 1585), Stiernhielm WgL 105 (1663). nåkutt SkrGbgJub. 6: 1 (1586). nåt Holmström Vitt. 193 (c. 1700: nå’t), Olsson Undr. 67 (1932). — gen. (i substantivisk anv.) någors (-gh-) Hes. 15: 4 (Bib. 1541), KOF II. 2: 74 (c. 1655). — dat. någro Bureus Suml. 22 (c. 1600), KOF II. 2: 18 (c. 1655). m., f. o. r. pl. naager G1R 1: 138 (1523). naagre OPetri Tb. 27 (1524). naghra Mark. 8: 7 (NT 1526). nagre OPetri Tb. 12 (1524). noger G1R 1: 184 (1524). noggre UpplDomb. 3: 122 (1553). nogin G1R 1: 57 (1523). nogne G1R 1: 104 (1523). noker G1R 29: 83 (1559). nokior SkrGbgJub. 6: 220 (1590). någe 2RA 1: 21 (1719). någle (no-) Lucidor (SVS) 371 (1674), Därs. 400. någor (no-) G1R 1: 219 (1524), KOF 1: 193 (1575). några (no-, -gh-) G1R 1: 28 (1521), Luk. 24: 22 (NT 1526) osv. någre (no-, -gh-) G1R 1: 32 (1521), Dalin (1853). någro (no-, -gh-) G1R 4: 349 (1527), JPGothus JBotvidi E 1 b (1635). nåkra (no-, -ck-, -kk-) SkaraStiftJordeb. 42 (1540), SkrGbgJub. 6: 109 (1589). nåra Lagerström Bunyan 1: 78 (1727), Nordström Byn 91 (1930). — dat. någrom (no-, -gh-) G1R 1: 206 (1524), Preutz Kempis 368 (1675). n. pl. naagher G1R 1: 79 (1523). naagon G1R 1: 166 (1523). nagen RARP 2: 11 (1633). nockra G1R 27: 72 (1557). nogne G1R 1: 104 (1523). nogron G1R 9: 331 (1534), SkeppsgR 1543, s. 57. noka SkrGbgJub. 6: 97 (1588). noken BtFinlH 4: 321 (1566). noker JönkTb. 129 (1534). nokion (-nn) SkrGbgJub. 6: 111, 128 (1589). någle Lucidor (SVS) 231 (1672). någhro Rondeletius 28 (1614). någen (no-) G1R 1: 224 (1524), Svart G1 8 (1561). någer (no-) G1R 1: 118 (1523), Svart G1 72 (1561). någion SkrGbgJub. 6: 111 (1589). någon (no-, -gh-, -nn) G1R 1: 122 (1523), Bark Bref 2: 64 (1705). någor (no-, -gh-) G1R 1: 37 (1522), LPetri DialNattw. A 2 a (1562). någoter (i substantivisk anv.) CJLAlmqvist i Skandia 7: 68 (1819, 1836). några (no-, -gh-) G1R 1: 214 (1524) osv. någre VDAkt. 20/3 1769, Svartz PVetA 1797, s. 18. nåkin SkrGbgJub. 6: 559 (1620). nåkon SkrGbgJub. 6: 7 (1586). nåkun SkrGbgJub. 6: 94 (1588). nåkre SkrGbgJub. 6: 11 (1587). — dat. nååkrom VgFmT II. 1: 29 (1534))
Etymologi
[fsv. nokor, nakar, nogor, nag(h)er m. fl. former, ack. m. nokan, nakan, nog(h)an m. fl. former, n. nokot, nakot, nog(h)ot m. fl. former; jfr fd. nokær, ä. d. nogher, noghen, noghel, d. nogen (pl. nogle), nor. nogen, nokon, isl. nǫkkurr, nakkvarr, nekkverr m. m.; sammandragning av ett (icke anträffat) urn. ne wait ek hwariR, jag vet icke vilken; jfr mht. neizwer, feng. nāthwelc, en l. annan, lat. nescio quis, jag vet icke vem. Formen någon är uppkommen ur de fsv. ack.-formerna i m. sg. Pl.-formen någle är danism]
I. i adjektivisk anv., om okänd l. icke närmare känd l. icke ss. viss bestämd individ fixerad människa (l. annan varelse) l. konkret l. abstrakt sak: en l. annan; en. Anm. Mellan äldre o. nutida språkbruk förekomma vissa syntaktiska olikheter i ordets anv. ss. adj., i det att ordet förr kunde nyttjas på bl. a. följande sätt:
a) ss. bestämning till ett sbst. i sg. best.; jfr NÅGONDERA 2. Ther saken (inför rätten) så begiffuer sigh at noghon parten moste straffas medh ord, tå skal (osv.). OPetri 4: 305 (c. 1540). SkrGbgJub. 6: 94 (1588).
b) ss. bestämning till ett sbst. som redan är bestämt av en gen. l. ett possessivt l. demonstrativt l. determinativt pron. Naagon eder breff. G1R 1: 166 (1523). Såå skal och then bön, gudhi skee skal, innerlighare wara, än noghon the bön, som noghon menniskio skee skal. OPetri MenFall F 7 a (1526). Några desza nampn. Rudbeck Atl. 3: 742 (1698). Någon er hjord. Adlerbeth Buc. 48 (1814).
c) böjt i gen. ss. bestämning till ett sbst. i gen. G1R 1: 30 (1521). Ej må man .. döma öfver någors mans jordagods, .. utan ägaren är lagliga stemd. JB 10: 2 (Lag 1734).
1) i uttr. som beteckna en i ett faktiskt sammanhang i förfluten l. närvarande tid förekommande enskild varelse l. enskilt konkret l. abstrakt ting vars identitet resp. närmare beskaffenhet man icke kan (l. bryr sig om att) ange; utom i b numera nästan bl. i förbindelser (ofta prep.-uttr.) med adverbiell bet. HH XIII. 1: 77 (1562). Anno [15]90 thenn 26 augustij war borgiemesterre och rådh förssamblath vppå rådhussith och hanndlade nokion sack emellom Hendrich Jndz och Siffurdh Olss[o]nn. SkrGbgJub. 6: 206 (1590). Jag har läst på något ställe i Cicero. Widegren (1788). En ofantlig täckvagn, som var köpt på en auktion efter någon änkedrottning. De Geer Minn. 1: 5 (1892). En kraftig, putslustig vattenstråle bröt av någon anledning fram (ur torgbrunnen) åt fel håll. SvD(B) 1946, nr 238, s. 8. — särsk.
a) (†) ss. bestämning till ett sbst. som står ss. subj. l. predikatsfyllnad. Nedan för Bärget stod någon tiock skog, där Korpar, Kråkor och Skator hade sitt tillhåld. Frese Sedel. 60 (1726). Morfadern (till J. O. Wallin) var någon inspektor (dvs. något slags inspektor). KyrkohÅ 1909, s. 116 (1840).
b) (ngt vard.) i sådana uttr. som (en) befattning av något slag l. något l. någon slags l. någon sorts befattning osv., (en) befattning vars art man icke närmare kan ange. Han har något slags befattning på rådhuset. (Första middagsrätten:) stekt strömming med någon slags mera fisk. NorrlS 1—6: 77 (c. 1770). Före den sorgliga truppen marscherade någon sorts akrobat, en ung man .., jonglerande med sitt gevär. Laurin Våld 322 (1910).
2) i uttr. som beteckna en (ett) i ett allmänt (flera ggr återkommande) l. blott föreställt (förmodat, förnekat, betvivlat, önskat) sammanhang förekommande resp. insatt varelse l. konkret l. abstrakt ting som man icke identifierar med viss känd varelse osv., i det att det väsentliga är att varelsen osv. uppfyller villkoret att tillhöra viss angiven kategori. Han brukar alltid ha med sig någon present, när han kommer på besök. När vi kom fram till någon sjö, brukade vi bada. Eldsvådan torde ha anlagts av någon pyroman. Han sitter nog som vanligt och läser i någon bok. Skulle du inte kunna hitta på något sätt att hjälpa mig? Någon bättre våning står inte att uppdriva här i stan. Har du någon bror? Köpte du någon tidning (som jag bad dig om)? Går det någon båt i dag? Det får bli någon annan gång. Ey aff arffua rætt eller noghen annen rætt. G1R 1: 29 (1521). Iach skal icke leggia på idher någhra andra byrdo. Upp. 2: 24 (NT 1526). Haar du watt i nåån Kyrckia här? Prytz OS D 4 a (1620). At .. någor Nådårs Predikant måtte blifva hitsänd. VDAkt. 1731, nr 386. Han är sannerligen icke någon oförarglig herr Vem-som-helst. RöstRadio 1946, nr 36, s. 11. — särsk.
a) med underförstått huvudord. Jag skulle behöva låna en pänna; du har väl inte någon på dig?
b) övergående i ett slags adverbiell anv. (jfr III), i uttr. någon annanstädes l. (ngt vard.) annanstans (stundom annstans), förr äv. någon annorstädes, på någon annan plats l. på något annat håll. HH XIII. 1: 161 (1564). I den svenska hären upprätthölls (på G. II A:s tid) tukt och ordning bättre än någon annanstädes. Odhner Lb. 185 (1869). De helga tre kungar från Österland, / de få nån annstans logera. Söderberg Heine Tyskl. 24 (1919).
3) (utom i a o. b numera bl. i vissa trakter) i uttr. som beteckna ett konkret l. abstrakt ting vars storlek (mängd, grad) l. omfattning man icke kan (l. bryr sig om att) ange l. vars storlek osv. tänkes på ett obestämt sätt; särsk. om del l. kvantitet av ett kollektivt helt, ett ämne l. därmed besläktat abstrakt ting; vanl. med särskild tanke på storleken osv. ss. relativt obetydlig: en del, en smula o. d. Her kom en karl hete Nels i Bölarid oc saalde Nels Benctsson nogen siill. JönkTb. 126 (1533). Oc eer ther lagdt nåkwr jord wnder från stomnen. SkaraStiftJordeb. 91 (1540). Jag har ännu någon säd qvar. Dalin (1853). — särsk.
a) (fullt br.) i fråga om tid.
α) i uttr. (på) någon tid l. stund, (under) viss kortare tid osv.; äv. i allmänna satser l. i satser uttryckande ett blott tänkt sakförh. (jfr b). (Gustav Vasa) hölt sigh ther förborget på någen tiid. Svart G1 10 (1561). Låta .. (de oense makarna) sig ej eller .. (av dubbla böter) rätta; döme tå Rätten til skilnad på någon tid, til säng och säte. GB 14: 1 (Lag 1734). Då boet (av skäggdoppingen) på någon stund måste lämnas, täckas äggen med ifrån sjöbottnen upphämtade gyttjiga växtdelar. Ericson Fågelkås. 2: 166 (1907). (†) Någhon liten tijdh, och j see migh intit. Joh. 16: 16 (NT 1526; äv. i Bib. 1541).
β) i uttr. för någon tid sedan, vid en tidpunkt som ligger ett kortare stycke tillbaka i tiden. Hann hade stulitt jffronn sin fader för nokion thidh sidann 200 daller. SkrGbgJub. 6: 96 (1588). För någon tid sedan meddelade tidningarna att (osv.). SvD(B) 1946, nr 217, s. 6.
b) (fullt br.) i allmänna satser l. i satser uttryckande ett blott tänkt (förnekat, betvivlat osv.) sakförhållande (jfr a α); ofta med särskild tanke på att det åsyftade är tillräckligt stort l. omfattande att förtjäna avseende. Saa waare wel höfwelegit ath .. (mäster Johan Sasse) skildis hædan fraan rikit med naakon wördningh ok ære. G1R 1: 61 (1523). Sådant som .. (barnen) lära aff Barndomen, sådant behålla the gierna sedan the komma til någon Ålder. Rudbeckius KonReg. 13 (1614). Har du nå Brennewijn. 2Saml. 13: 69 (c. 1685). Det hörde till, att .. (en stolpbod) skulle finnas vid varje gård, som var av någon betydenhet. Lagerlöf Mårb. 137 (1922). särsk. med underförstått huvudord. Potatisen var slut och han visste ej, hvarifrån han skulle kunna få någon. JulhälsnLinköp. 1909, s. 52.
4) i emfatisk anv. av 13, med ordet mer l. mindre starkt betonat.
a) i uttr. vari man framhäver en varelse l. ett ting av visst slag ss. faktiskt l. sannolikt l. möjligen tillhörande värkligheten ehuru den osv. representerar ett ringa antal l. en ringa mängd o. dyl. l. vari man understryker att ett förhållande faktiskt l. sannolikt l. möjligen gäller (åtminstone) en varelse l. ett ting av visst slag ehuru man icke kan ange dess identitet resp. storlek l. mängd o. d. Du kan väl skaffa åtminstone någon borgensman. Detsamma gäller i någon mån om osv. Någon gång skall ju vara den sista. Han talar svenska med någon brytning. OPetri 4: 301 (c. 1540). Doch finne wy wäl någor råå. Messenius Sign. D 3 b (1612). Ingen olycka är så stor, at den ju har någon god värkan. Dalin Hist. 2: 151 (1750). Man kan aldrig veta, om det inte gör nån nytta. Wägner NattS 40 (1926). särsk. (i skriftspr., tillf.) i predikativ anv. I afseende på Ortografien tror jag, att jag följt Sv(enska) Academiens, icke derföre att den alltid är den rättaste, men emedan den åtminstone är någon. Tegnér (WB) 5: 385 (1825).
b) framhävande att man avser överhuvud varje i ett visst fall tänkbar enhet i ett antal vilken den än kan tänkas vara (l. bli l. ha varit) resp. varje ting av ett visst slag oavsett dess storlek l. mängd l. grad; i nekande, frågande, villkorliga o. därmed jämförliga satser; ofta: (en) enda resp. minsta. G1R 1: 85 (1523). En domare war vthi en stadh, then ther icke fructadhe gudh, och ey heller hadhe försyn för noghro menniskio. Luk. 18: 2 (NT 1526). Slätt kiöpenskap vthan någon winning. Grubb 733 (1665). Så svarade Herr Lectorn att han finner sig icke i någor måtto hafva gifvit anledning till slika förmaningar. KalmDP 1759, s. 34. Man är på amerikanskt håll besluten att förhindra politiska eller territoriella omstörtningar (i Europa) genom kupper av något slag. SvD(B) 1946, nr 218, s. 3. särsk.
α) med underförstått huvudord. O hwad Makt / Kan Astrilds öfwergå! Ey någon. Lucidor (SVS) 210 (1672).
β) i uttr. någon väg, minsta stycke väg; vanl. bildl., i fråga om framgång med ett förehavande. Icke komma någon väg med ngn l. ngt.
γ) [efter d. nogensomhelst] i uttr. någon som helst (äv. hopskrivet), starkt framhävande: någon vilken det än må vara, minsta. Att jag knappast eger någotsomheldst anspråk qvar på att (osv.). OPSturzen-Becker (1861) i Sturzen-Becker 2: 197. Man kan utan någon som helst överdrift säga att (osv.). SamtFramt. 1946, s. 392.
5) i uttr. angivande en viss mängd ss. representerande ett ungefärligt antal av 1 (dock knappast överstigande 2) resp. (se slutet) ss. utgörande ett ganska l. synnerligen ringa antal; nästan bl. vid tidsord l. måttsord l. vissa substantiviska räkneord; äv. emfatiskt, med ordet starkt betonat. Han är någon centimeter kortare än jag. För något år sedan. Knorring Torp. 1: 62 (1843). De foro nu vidare neråt Ljusnan, och om någon timme voro de komna till byn Kolsätt. Lagerlöf Holg. 2: 397 (1907). Bomben torde ha sprängts något 10-tal meter under vattenytan. SvD(B) 1946, nr 203, s. 12. — särsk. i uttr. någon (nån) gång (äv. hopskrivet), då och då, stundom; äv. någon enda l. enstaka l. sällsynt gång, mycket l. synnerligen sällan. Juslenius 122 (1745). Det händer någon gång at en förträffligt god Åker, fast illa häfdad, ger tämligt god skörd. Kellgren 3: 200 (1792). Så blå är endast Medelhafvets bölja, / Och någon enda gång en sommarsky i nord. Böttiger 1: 248 (1837, 1856). (Brask till Konow:) Om jag slår till nångång är ej ondt deri. Runeberg 2: 59 (1848). Vi behöva någon gång träda ut över det vardagliga och känna en höjd stämning. Nilsson FestdVard. 104 (1925).
6) i pl., om ett (litet) antal som överstiger 1 o. som man icke kan (l. bryr sig om att) ange l. som man tänker sig på ett obestämt sätt; vanl. med särskild tanke på att antalet är minst 3; i satser uttryckande ett allmänt l. blott tänkt förhållande äv. pleonastiskt l. om ett antal (l. en mängd) överhuvud. Det låg några böcker på bordet. Några (få) dagar, gånger, minuter. Några steg härifrån. Vi var bara några stycken. Du har väl inte några pängar? At iac med nogre andre gode men skulle (osv.). G1R 1: 32 (1521). Vt-tydning opå någre gamble och sälsynt brukade Ord effter ABC. Stiernhielm Vt. (1658, 1668). Mycket förändras i vetenskaperna på några årtionden. Larsson Bildn. 27 (1908). (Tjuvskyttarna) sitta hellre ”inne” för en kort tid, än de betala några böter. Knöppel SvRidd. 160 (1912). Några mera privata överläggningar bakom kulisserna har hittills inte ägt rum vid Pariskonferensen. SvD(B) 1946, nr 216, s. 3. — särsk.
a) i förb. med räkneord. Några tusen personer. Noghor hundrade åår. OPetri Kr. 44 (c. 1540). särsk.
α) i uttr. betecknande ett antal som med några enheter överstiger ett visst angivet antal; numera bl. (ngt ålderdomligt) i sådana uttr. som några och sextio personer, år, mil o. d.; förr äv. dels några år och tjugo o. d., dels hundra och några man o. d. HB 2: 342 (1598). Någre och sextio åhr. OxBr. 1: 235 (1624). En vexell på 2500 och någre ricksdaler. Därs. 10: 93 (1626). Emedan han här wtij församblingen nogra åhr och tiugu hafuer bot. VDAkt. 1666, nr 152. Den Rigska adelsfahnan, som bestod af 160 och några man. KKD 1: 275 (c. 1710). Främst ibland alla satt der Mamsell Gallsten, en lång och smal figur, .. några och trettio år gammal. Wetterbergh Sign. 32 (1843). Schück o. Lundahl Lb. 1: 44 (1901).
β) (†) använt för att angiva ett antal ss. approximativt; liktydigt med: omkring. Ytermere begäre wij athj med eder haffue vele nogre ij iij (dvs. två, tre) eller fflere the lærdesthe vthaff edert Capitel. G1R 4: 148 (1527). På några trettijie aldnaas längd. OxBr. 11: 348 (1644). En lumpen summa af några 50 Rubel. Castrén Res. 2: 52 (1845).
b) med underförstått huvudord. Jag har äplen; viljen j ha några? Lind (1749). Från denna (dalgång) utbredde sig åt ömse sidor andra dalgångar, somliga trånga och korta, några breda och långa. Lagerlöf Holg. 2: 270 (1907).
c) (numera företrädesvis i Finl.) föregånget av ett demonstrativt l. determinativt pron. l. av best. artikeln; liktydigt med: få (se FÅ, adj. II). De några Ättebackar än behålna in emot söder (vid Uppsala), som sees af (bilden). Rudbeck Atl. 1: 287 (1679). Dessa några ord angående Sveriges förändrade ställning till sin arffiende. Cygnæus 4: 374 (1872). När han gått de några stegen från stranden till stugan, fann han (osv.). Hirn RunebgKult. 217 (1935).
d) emfatiskt, med ordet starkt betonat.
α) motsv. 4 a. Du har väl ändå några slantar i din börs? särsk. log. ss. kvantitetsbeteckning i partikulära omdömen. Några djur äro ej vertebrerade: alltså äro ej alla djur vertebrerade. Lindblom Log. 183 (1836).
β) motsv. 4 b. Inte under några omständigheter. (Förläggaren har) icke skytt några omkostnader för att få boken framstäld på bästa sätt. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. VI (1885).
e) (vard.) förbleknat, ss. bestämning till plurala sbst. uttryckande ett allmänt värdeomdöme (vanl. av nedsättande art) om ett antal personer l. saker: ena (se EN, räkneord VI anm. 2:o). Sturzen-Becker 1: 124 (1861). Ni är några självrättfärdiga fariseer, det har jag alltid sagt. UngKraft. 1907, s. 56.
II. i substantivisk anv.
1) motsv. I 1 o. 2, om varelse l. konkret l. abstrakt ting vars identitet man icke kan (l. bryr sig om att) ange l. som förekommer l. är insatt i ett allmänt resp. blott tänkt sammanhang, utan att man identifierar den osv. med viss känd varelse osv.
a) i m. l. f. l. r. sg. någon; utom i α bl. om person. Det kommer någon på vägen därborta. Det är någon därute som vill tala med dig. Nu skulle någon kunna säga, att (osv.). Är (det) någon där? Tror du värkligen, att någon nappar på den kroken? Hwar nw hende ath någhor funne sich såå hårdh och torr, ath (osv.). OPetri MenFall K 8 a (1526). Han eftersökte ock om nån i buskar låg. Livin Kyrk. 81 (1781). Någon grät hopplöst och förtvivlat på bara två stegs avstånd ifrån henne. Lagerlöf Troll 2: 59 (1921). Varför så ovänliga, mina damer? Har jag sårat någons känslor? Bergman LBrenn. 9 (1928). — särsk.
α) med bestämning (vanl. ett av prep. av l. bland o. d. föregånget sbst. l. substantiviskt pron.) angivande ett antal varav en åsyftad varelse l. sak är en enhet. Huar någher aff wåre her emott giorde (osv.). G1R 1: 83 (1523). En liten obetydlig tanke, som trängde sig på mig någon af de sista dagarna. Rudin OrdUngd. 2: 7 (1889, 1900). (†) Seer till käre brödher ath till äwentyrs vthi någhon idhra (dvs. någon av eder) icke är itt argt hierta för otrooheten skull. Ebr. 3: 12 (NT 1526; äv. i Bib. 1541).
β) i vissa vard. uttr.
α’) tycker nå(go)n det, ironiskt: det kan väl icke någon tycka, det vore för mycket begärt. Janson Gast. 93 (1902). Aldrig går han och hjälper henne om kvällarna — nä, tycker någon det! Jensen Montgomery 159 (1909).
β’) vet nå(go)n, vet ni vad. Strindberg Kamm. 2: 21 (1907).
γ’) kära l. söta nå(go)n, ss. tilltal (särsk. till en fingerad person); uttryckande vädjan, överraskning, förvåning, uppskattning, förtjusning o. d. Han .. kunde inte komma ifrån sin förvåning. Kära nån! Var det ingen .., som ville hjälpa honom nu? Lagerlöf Kejs. 205 (1914). Söta nån, vad det smakar bra i dag! Brehmer Troll. 242 (1925). Ja, kära nån vad det måtte vara roligt att kunna göra såna vackra saker. Siwertz Låg. 35 (1932).
γ) bestämt av obestämda artikeln l. av ett demonstrativt pron.
α’) (föga br.) i uttr. en någon, en person med okänd l. obestämd identitet. Är det icke den verklige Statius, hofmannen, som bland den opålitliga hopen utpekar en någon som (osv.)? Gustafsson Stat. 9 (1899).
β’) i uttr. denne någon, om person som strax förut omnämnts ss. ”någon”. VDAkt. 1811, nr 181. Han tyckes vänta någon, därför klär han sig. Men denne någon kommer icke. Topelius Vint. III. 2: 26 (1897).
b) i n. sg. något, om (konkret l. abstrakt) sak; äv. allmännare, ss. generell beteckning för allt som utgör en särskild del av värkligheten l. för allt som kan föreställas l. tänkas. Han hade glömt något, så han måste vända om. Det måste ha hänt honom något, eftersom han dröjer så länge. Vill du mig något? Ha något att göra l. skaffa med en sak, ha en viss icke närmare känd befattning med en sak, äv. med saksubj.: stå i ett visst, icke närmare känt samband med en sak. Det l. där ligger l. är något inunder l. under, där finns något som är dolt l. bemantlat, där ligger en hund begraven. Det var något i den stilen l. något ditåt, det var en sak i den stilen l. av likartat slag. Jag minns inte, vad han hette, men det var visst något på -hjälm. G1R 1: 150 (1523). Thå steegh Zebedei söners modher fram till honom medh sina söner, .. begärandes någhot aff honom. Mat. 20: 20 (NT 1526). Andan blef alt kortare och swårare, til desz något gick up åth Halsen, som henne strypa wille. Tranæus Medewij 40 (1690). Skulle jag hafva något att emot Sibbern anmärka, så vore det måhända (osv.). De Geer Minn. 1: 230 (1892). Vad är det Ni behöver skaffa nytt? En eller annan möbel? En matta? .. Något för sängkammaren? STSD(A) 1933, nr 274 B, s. 7. — särsk.
α) med syftning på ett i det föregående nämnt sakförhållande; i förb. något som osv., en sak som osv. Sturzen-Becker 1: 23 (1861). Då nu anden föll på dem, begynte de profetera, något som de sedan icke mera gjorde. 4Mos. 11: 25 (öv. 1904).
β) i sådana uttr. som vad för något?, vad (säger du l. ni)?; vad är han för något?, vad slags yrke l. sysselsättning o. d. har han?; vad är det för något?, vad är det? Fröding ESkr. 1: 9 (1885). Hvad för något? Är ej Euenos en filosof? Nilsson Platon Faid. 6 (1903).
γ) bestämt av ett omedelbart efterföljande adj. l. adjektiviskt pron. Försök inte att inbilla mig något sådant! Kan du inte ta dig till något annat? Om een siäl kommer widh någhot oreent (osv.). 3Mos. 5: 2 (Bib. 1541). Alldrig är för seent at lära något gott. Grubb 518 (1665). Lyckligtvis är menniskan något helt annat, än det, hvartill den öfverkloka tiden ville göra henne. Tegnér (WB) 3: 147 (1817). Jag kunde djupt gräma mig för de minsta småsaker, som jag tyckte innebära något förklenande. De Geer Minn. 1: 25 (1892). särsk. (vard.) bestämt av bevänt (se BEVÄND 2) l. vidare i vissa (numera bl. i nekande o. därmed jämförliga satser förekommande) uttr. som ange att ngn l. ngt fyller vissa krav på duglighet l. kvalitet l. tillförlitlighet o. d. (jfr 4 b): det är (icke) något bevänt med ngn l. ngt; ngn l. ngt är (icke) något vidare; äv. anslutet till l. övergående i III. Är det något bevändt med hans skicklighet i konsten? Dalin 1: 168 (1850).
δ) bestämt av obestämda artikeln l. av ett omedelbart föregående adjektiviskt pron.
α’) i uttr. ett något, om viss (konkret l. abstrakt) sak med okänd l. obestämd identitet; särsk. i uttr. ett visst l. obestämt l. obekant något. Det fanns hos honom ett visst något, som skilde honom från mängden. FörarbSvLag 2: 71 (1696). Det transcendentala objectet (Das Ding an sich), som ligger till grund för phænomenerna, är alltid ett för oss obekant något = x. Boström 2: 97 (1838). Det var ett visst något som fattades i härligheten. NVexjöBl. 1847, nr 4, s. 2. Kallenberg CivPr. 1: 856 (1924).
β’) i uttr. detta något, om sak som strax förut omnämnts ss. ”något”; äv. det l. detta något som osv., den (l. denna) okända l. obestämbara sak som osv. Alla föreställningar måste föreställa något, och detta Något som de föreställa, kallas deras Objekt (föremål). Tuderus Kiesewetter Log. 5 (1806). Det var något i .. (Brauns) sång, som på förhand garanterade framgången. Detta något var det glada. Sturzen-Becker 1: 136 (1861). Det obestämbara något, som i tidningarnes polisreferat benämnes kvinnspersoner. Janson Gast. 55 (1902). Utan tvivel — alltid hittar man på något. Men det är inte alls likgiltigt vad detta något blir. NorrkpgT 1919, nr 175, s. 2.
ε) (enst., †) i sg. best. någotet, generell benämning på allt som utgör en del av värkligheten. Någotet, såsom varande ett Visst (alltså icke Allt), är icke det oändliga sjelfva. CJLAlmqvist i Skandia 7: 60 (1819, 1836).
ζ) (enst., †) i pl. någoter, delar av värkligheten. Vi (menniskor — någoter). CJLAlmqvist i Skandia 7: 68 (1819, 1836).
2) motsv. I 3, om (liten) kvantitet som man icke kan (l. bryr sig om att) exakt ange l. vars storlek tänkes på ett obestämt sätt: en del; en smula.
a) (†) i m. l. f. sg. någon; anträffat bl. med av prep. av föregången bestämning angivande kvantitetens innehåll. (Båtsmannen) hade sålt wnge mesther Hindrich nåkonn aff för:de peper. SkrGbgJub. 6: 6 (1586).
b) i n. sg. något; ofta med av prep. av inledd bestämning angivande kvantitetens innehåll. Ananias .. sålde sin ååkir, och hadhe lagt affsidhes någhot vthaff wärdhit. Apg. 5: 2 (NT 1526). Jag (förtjänade) vid denna tid något genom att ur utländska tidskrifter och tidningar öfversätta åt ”Svenska biet”. De Geer Minn. 1: 63 (1892). I hennes lynne finnes något af vildfågel, det regelrätta och ordnade uttråkar henne. PT 1912, nr 40 A, s. 3. — särsk.
α) om viss del av en kvantitet i motsättning till en l. flera andra: somt. SkrGbgJub. 6: 148 (1589). Deraf är något såldt, något utborgadt, något bortskänkt. Murberg FörslSAOB (1793).
β) bestämt av ett omedelbart efterföljande, icke av prep. styrt sbst.; stundom svårt att skilja från I 3. Tagher aff landzens betzsta frucht j idhra secker, och förer mannenom skencker tijtt nidher, någhot Balsam och hannogh (osv.). 1Mos. 43: 11 (Bib. 1541). Han hade något penningar med sig. Sahlstedt (1773). (Väderleksutsikter:) Något nederbörd på ett och annat ställe. PT 1912, nr 301, s. 3.
γ) [möjl. eg. utgående från I 3] i det pleonastiska uttr. något litet, en liten kvantitet, en smula, lite(t) grand; förr äv. (icke) något mycket, (icke) mycket. Iagh haffuer någhot litet medh migh taghet, ther wil iagh äta vthaff. Judit 12: 2 (Bib. 1541). Men så ähr min förmögenhet (dvs. förmåga o. hälsotillstånd) intheth så (ty werr) att jagh någet möket fåhr schrifue. HB 2: 285 (1596). Jag är deröfver hjärtelig glad och har ej för något mycket velat det skulle vara ogjordt. KyrkohÅ 1905, s. 218 (1780).
δ) (†) i uttr. eller något, använt omedelbart efter en uppgift om ett visst antal l. en viss mängd o. d. för att angiva att uppgiften är approximativ: eller så (omkring). RP 1: 33 (1626). Inqvarteringh på en månadt eller något. Därs. 16: 545 (1656). Hvem som .. intet .. kan försaka sina .. ägodelar, han våne sig först vid at ei bli otålig, om en daler eller något blir stulit ifrån honom. Hoffmann Förnöjs. 46 (1752).
3) i emfatisk anv. (med ordet mer l. mindre starkt betonat), motsv. I 4.
a) motsv. I 4 a.
α) i m. l. f. sg. någon, om person. Dhet fins jw altijdh någon som effter Lyckan sträfwar. Grubb 475 (1665). Någon måste bryta isen. Granlund Ordspr. (c. 1880). ”Man är alltid son till någon”, säger ett franskt ordstäv. Sylwan (o. Bing) 1: 458 (1910).
β) i n. sg. något, om sak (mängd); ofta om obetydlig sådan. Noghot är jw bätre, än inthet. Balck Es. 173 (1603). Aldrigh så ondt, dhet är jw til något gott. Grubb 525 (1665). Dhen något wågar, han något winner, dhen rädde haar wärst. Dens. 784. Dock, för den som det behöfver / alltid ha vi något öfver. Tegnér (WB) 5: 171 (c. 1825). ”Ändå något!” — sa’ fan, fick se Åmål. Schultz Ordstäf 39 (c. 1865); jfr: (Om Åmål lydde) ordspråket den tiden (dvs. 1810) ..: ”det var dock något, sa’ den, som fick se Åmål.” Lilljebjörn Minn. 111 (1874).
b) motsv. I 4 b.
α) i m. l. f. l. r. sg. någon; utom i α’ numera bl. om person. BtFinlH 3: 386 (1558). Det skall någon aldrigh få höra, / Att iagh skall henne till wilies göra. Asteropherus 9 (1609). (En jaktordning om) Att inge höghdiur, som ähre Elgh, Hiort, Reen och Rådiur af nogon ehwem dedt ock ähr, högh eller lågh, eller i hwadh Landskap det och wara kan, blifwe skutne. RARP 4: 110 (1647). Så snart sommaren kommit, var Scheffer ifrigare än någon att få vända hufvudstaden ryggen och njuta af landtlifvets behag. 3SAH 6: 194 (1891). särsk.
α’) med av prep. av (l. bland) inledd bestämning angivande ett antal varav en åsyftad varelse l. sak är en enhet. Så är icke idhar himmelske fadhers wilie, ath någhor aff thesse små skal borttappas. Mat. 18: 14 (NT 1526). LD 1907, nr 169, s. 2.
β’) i (ofta förkortade) villkorssatser avsedda att bestyrka en utsago. Muncken giorde rätt om nå’n. Runius (SVS) 1: 198 (1707). Borgmästaren sade att om någon brukar chicaner och intrigier, så är det H(err) dombProbsten. VRP 7/10 1723. Jag var nere efter druvklasen också. Så är det nån som ska dömas, så är det jag. Siwertz Varuh. 21 (1926).
β) i n. sg. något; utom i α’ i sht om sak. Mon Herranom någhot wara omöghelighit? 1Mos. 18: 14 (Bib. 1541). (Innersta delen av Holstenborgsdistriktet på sydvästra Grönland) är ett underligt landskap, så intressant som något på jorden. Ymer 1910, s. 25. särsk.
α’) med av prep. av inledd bestämning angivande ett antal l. en mängd varav en åsyftad varelse l. sak är en enhet l. en del. Menniskian war mz nakna fäghrind, mera beprydd, än noghot aff the andra Creaturen. OPetri MenSkap. 16 (c. 1540). Vi bekänna .. vår stora skuld, som vållar, att vi icke äro värda något af allt det, hvarom vi bedja. Kat. 1878, nr 198.
β’) i (ofta förkortade) villkorssatser av sedda att bestyrka en utsago. Nilsson Platon Faid. 8 (1903). Att finna skönhetslinjerna och de stora stämningarna hos naturen och hos människan, det är om något en uppfostran. Larsson Bildn. 34 (1908).
4) om person l. sak som fyller vissa anspråk l. är av viss betydenhet l. betydelse l. vikt.
a) i m. l. f. sg. någon, om person; särsk. (numera bl. vard.) i uttr. (säga l. tycka sig) vara (l. bli) någon, (säga sig osv.) vara (l. bli) en betydande l. framstående person. (Teudas) hooff .. sigh vp, säyandes sigh någhon wara. Apg. 5: 36 (NT 1526; Bib. 1917: gav sig ut för att något vara). (När den unga frun gick på torget) och flickan följde efter med matkorgen, insåg hon att hon stigit, att hon var någon, och att hon hade fått magt. Strindberg SvÖ 3: 249 (1890).
b) i n. sg. något, om sak l., allmännare, viss del av värkligheten; ofta med framhävande av att det åsyftade är mycket förnämligt l. representerar en stor mängd o. d.; äv. ironiskt. (Gud) haffuer .. vthwaldt .. thet intit är, på thet, ath thet som någhot är skulle affkomma. 1Kor. 1: 28 (NT 1526; Bib. 1917: för att han skulle göra det till intet, som någonting var). (Prästerna voro vid Sthms blodbad med om att döma oskyldiga människor till döden) thett them icke tychtes ähndå någott var. G1R 24: 386 (1554). Dätt är än intett föregångett som kan kallas någett; vij cannonera fienden och dee giöra oss intett. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 110 (1696). Det är sant at fyra fem hundrade Rdr efter Bancovärde räknade, kunna synas något. Leopold (SVS) II. 2: 253 (1795). ”Det här var just något att resa till Stockholm för”, klagade frun ytterst förtretad. LD 1905, nr 158, s. 2. — särsk.
α) i uttr. tycka l. tro sig vara något o. d. (förr äv. låta sig tycka något vara), tycka sig osv. vara framstående l. betydande. Om någhor later sigh tyckia någhot wara, än doch han intit är, han bedragher sigh sielff. Gal. 6: 3 (NT 1526; Bib. 1917: om någon tycker sig något vara). (Satan) Dem bildar listigt in, at tro sig något vara. Kolmodin QvSp. 2: 264 (1750).
β) i uttr. vara något för ngn, vara något som passar l. lämpar sig för ngn l. som ngn skulle tycka om att ha l. göra l. vara med om o. d. PT 1910, nr 225 A, s. 3. Hennes ansikte kan verkligen vara något för en målare att se på. Siwertz Sel. 1: 165 (1920).
γ) [eg.: något som uppfyller kravet på att vara en viss sak l. som tjänstgör ss. en viss sak] i sådana uttr. som något till (förr äv. för) karl, människa, hus, näsa o. d., en karl osv. som det är något resp. (i nekande, frågande o. därmed jämförliga satser) det minsta bevänt med, en riktig l. storartad karl osv.; äv. anslutet till III. Hvar och en, som har något til nääsa, kan ju lukta (dvs. begripa), at (osv.). Dalin Arg. 2: 60 (1734, 1754). Du må tro, att Haüy är något till vetenskapsidkare. Berzelius Res. 169 (1818). Om han är något för vaktmästare, tar han (osv.). Sturzen-Becker 2: 207 (1841, 1861). Om du vore något till karl. Lagerlöf Troll 2: 25 (1921). särsk. övergående i adverbiell anv. (jfr III), i sådana uttr. som (vara l. bli) något till fin, förvånad, förskräckt o. d., (vara l. bli) mycket fin osv. EFries (1880) hos Cederschiöld Banbryt. 72. Ni ska’ tro det är något till skönt att få dra af sig de våta stöflarna och lägga upp fötterna på spiselhällen. Hülphers Ångermanl. 80 (1900). Hedvig skulle bli något till flat, när hon fick veta att han komponerat en hel pianosonat. Öberg Makt. 2: 92 (1906).
δ) i uttr. du säger l. sa(de) något, du säger resp. sade något som är alldeles riktigt l. som är av vikt l. att taga fasta på. Ja, ja, du säger något. Tersmeden Mem. 5: 139 (1778). Hallström LegDr. 102 (1908). jfr (†): R. Cantzleren sadhe honom tala något (dvs. sade att det låg något i hans yttrande). RP 9: 56 (1642).
ε) i uttr. det ligger l. är något i (ett yttrande l. en uppfattning o. d.), det finns ett moment av riktighet l. sanning i (ett yttrande osv.). Ahnfelt Minn. 1: 67 (1905). Det kan nog hända, att det är något i det, som du säger. Lagerlöf Holg. 1: 140 (1906). Man kan inte gärna komma ifrån att det ligger något i de invändningar som (osv.). SvD(B) 1946, nr 238, s. 9.
5) i pl., motsv. I 6; vanl. om personer; ofta med av prep. av inledd bestämning angivande ett antal varav åsyftade personer (l. saker) äro en del; äv. emfatiskt, motsv. I 6 d α o. β. Några av mina vänner. G1R 1: 104 (1523). (Jag vet) at noghro wåre j fortidhen the ther döpte them som dödhe woro. OPetri PEliæ d 1 a (1527). Ett .. brev, som tydligt ger vid handen att man hos kyrkoherde Esaias Tegnér .. träffar några av de karaktärsdrag som (osv.). SvD(B) 1946, nr 238, s. 9. — särsk. om viss grupp av personer i direkt motsättning till en l. flera andra grupper: somliga. Någhre äro rettferdighe, .. Och någhre äro ogudhachtighe. Pred. 8: 14 (Bib. 1541). Några komma, andra gå. Weste (1807).
III. i n. sg. i adverbiell anv.; jfr I 2 b, II 4 b γ (slutet).
1) (utom i a numera bl. starkt vard.) obetonat, om relativt ringa grad av ngt resp. om grad som är tillräckligt stor att förtjäna avseende l. som överhuvud är förefintlig: en smula, litet; vidare; äv. pleonastiskt; särsk. i satser uttryckande ett tänkt (antaget, förnekat, betvivlat, önskat) sakförhållande. Man .. moste haffua ena godha tro til gudh om wora gerningar skola honom noghot behageliga wara. OPetri Sal. H 2 b (1535). Än Pyramus, war han något gladh? Asteropherus 36 (1609). Hvita fierer en hel plumage kostar emot 20 riksdaler, om de skulle vara något fina. Ekeblad Bref 1: 291 (1653; rättat efter hskr.; möjl. till 2 b). Häröver (dvs. över det råa tilltalet) hade Ottovalský med rätta blivit så förtörnad och missmodig, att han drog sig för att komma till hovet något mer. Jensen SvMinn. 176 (1910). — särsk.
a) (numera mindre br.) i uttr. något litet, en smula, lite(t) grand. Kommer j .. medh mich vthi ödhemarken, Och hwilen idher naghot litit. Mark. 6: 31 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Jagh skall så länge här spassera, / Och migh nå litet recreera. Brasck FörlSon. D 1 a (1645). I dag snöade det något litet. Ahlman (1872).
b) (†) i uttr. något mycket, särskilt mycket. Seden hwar han (dvs. Kristiern II) om Rijket drogh, / Ingen Swensk någet mykit logh. Svart Gensv. G 6 b (1558).
2) emfatiskt, med ordet mer l. mindre starkt betonat.
a) i uttr. som framhäva ngt ss. (faktiskt l. eventuellt) föreliggande i relativt ringa, men tydligt framträdande l. märkbar grad: ganska, tämligen; i viss mån; en smula.
α) ss. bestämning till ett adj. l. adv. l. ett uttr. med adjektivisk osv. bet.; utom i α’ o. β’ numera bl. i fråga om ngt ofördelaktigt l. olämpligt l. mindervärdigt (l. i uttr. som icke innebära ett positivt värdeomdöme). G1R 3: 175 (1526). Han .. talade honom noghot dristeliga til. OPetri Kr. 198 (c. 1540). Kiorkian är nakit well hållen men inghen messe klädhe eller kiorkio skrudh och inghen klåcka. VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 32 (1583). Ifvar var något fallen til skråck: han hängde skator öfver Hästen i krubban, at afvärja krank. Dalin Vitt. II. 6: 108 (1740). Mannen är något till åren. Atterbom Minn. 638 (1819). Ibland tyckte jag väl, att det blev något ensamt på gården .. jag hade ingen annan lekkamrat än .. den lurviga gårdshunden. BygdFolk 1: 334 (1927). särsk.
α’) ss. bestämning till en komparativ. OPetri Kr. 21 (c. 1540). (Det) synes icke wara obillicht att man then handell (huru Sten Sture blev fängslad) något widlyfftigare repeterar. Svart G1 4 (1561). Kinderna voro skära, den ena något mer än den andra. Hallström Händ. 8 (1927). särsk. (†) placerat efter huvudordet. Nu ähr thett bättre något, gud ske loff. Ekeblad Bref 1: 86 (1651; rättat efter hskr.).
β’) ss. bestämning till vissa ord l. uttr. betecknande (avstånd i) rum l. tid. Något före, efter påsk. (Karl Knutsson) hade warit i siw åår, något på thet ottonde i Prytzen. OPetri Kr. 232 (c. 1540). I the mindre Städer, begynnes (ottesångsringningen) Klockan fem, och ringes samman något för sex. Kyrkol. 2: 4 (1686). Jag tror att skådeplatsen för båda canzonerna är att söka .. i den yttre Vauclusedalen, något innanför den modärna akvedukten. FWulff i Finn 1903, s. 50.
β) ss. bestämning till ett verb. Om tw ewangelisk waare och nogot hade begynth forstaa sanninghen. G1R 2: 138 (1525; möjl. till b). Effter borgerne .. drögde någet medt then verdering, the (osv.). RA I. 1: 512 (1547). Winden sachtar något. SkepCommSkepzb. 1689. Något tålte hon skrattas åt, / Men mera hedras ändå. Runeberg 5: 23 (1860). (Han) blev .. slagrörd, kom sig väl något, men återfick aldrig sina själs- och kroppskrafter. 3SAH XXXVII. 1: 27 (1926).
b) det minsta, det ringaste; i nekande, frågande, villkorliga o. därmed jämförliga satser. Likwel vmwenda the sigh intet til Herran sin Gudh, och frågha ey heller någhot effter honom j allo thesso. Hos. 7: 10 (Bib. 1541). Dy böör man som en Krist mäd Skiäll rätt öfwersinna, / At alt förmykken, Sorg, ey något båta kan. Lucidor (SVS) 297 (1673). Beskrifningen på .. (Sven Dufvas) dater (är) gjord i en stil, som i kraftiga och enkla uttrycksmedel icke ger den i ’Otto von Fieandt’ något efter. Söderhjelm Runebg 2: 354 (1906).
c) (ngt vard.) i uttr. som ange att ngt fyller mycket l. relativt högt ställda anspråk. Det var ståtligt, att jag fick tag i mina herrar, .. Jag har något sökt och letat! Almqvist TreFr. 1: 153 (1842). Det lät något det. Ödman StudM 37 (1888, 1891). Nog ha våra officerare betett sig som ena riktiga dummerjönsar, eller hur, Picot? .. Picot .. sade: ”Jo, något! ..” Lundquist Zola Grus 58 (1892).
3) i uttr. något när(a) o. något så när (äv. hopskrivna).
a) (†) närapå, i det närmaste, nästan, ungefär. Våre fijender äre nogot när ved gräntzen vdi iempteland. G1R 5: 47 (1528). Pereslaw, som ligger något när mit vthi landet. Petreius Beskr. 2: 10 (1614). Dock skubba iag någo så när af hornen. 2Saml. 13: 75 (c. 1690; talspr.). Vid någotnär samma tid (som Timon) lefde Xenophon. KrigVAT 1845, s. 650.
b) för att angiva att ngt fyller vissa, icke alltför stora anspråk: någorlunda; numera bl. i uttr. något så när. När man haffuer thet (som skall inhämtas) något när begrijpet, så gåret doch så småningom sin koos. Phrygius HimLif. 119 (1615). Jagh fruchtar .., att hvar een part aff assessoribus icke blifve något så när medh nödtorftige underhåld försorgde (så osv.). OxBr. 10: 181 (1616). När wij göra wår Plicht nogot så när förswarligen för Menniskior. Ekman Siönödzl. 199 (1680). Grimberg VärldH 5: 394 (1931).
4) i vissa uttr. angivande ett obestämt, relativt stort l. ansenligt antal personer l. platser varom ngt gäller resp. där ngt händer l. förekommer.
a) (numera mindre br.) i uttr. något var, lite var. RARP 6: 52 (1657: nå hwar). Gudh gifve ända på detta krigett, vij lära kreppera någett var. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 178 (1701). IllSvH 4: 460 (1880). särsk. (†) i attributiv anv. RARP 8: 64 (1660). På något hvart ställe .. hörde man den gamla bondehotelsen, att ihjelslå all adel. Fryxell Ber. 10: 174 (1842). Anm. till a. Gm anslutning till I förekommer detta uttr. stundom äv. i formen någon var. Nordberg C12 2: 615 (1740). Falk Skolp. 1 (1903).
b) (numera föga br.) i uttr. något varstädes (stundom hopskrivet) l. (vard.) varstans, förr äv. varstads l. varstäds l. varjestäds, lite varstädes. Bese dät, som något hwar stads wist sig .. rart och märckwärdigt. Schück VittA 3: 314 (i handl. fr. c. 1695). Thet finnes nå hwarje städz sådant elende som thetta är (som vi just sett). Swedberg Cat. 782 (1709). Sturzen-Becker 2: 225 (1843, 1861: någothvarstädes). Cannelin (1921: något varstans).
Ssgr: A (†): NÅ-SIN, se någonsin.
B (†): NÅGO- l. NÅGE-LEDES, se någorledes.
C: NÅGON-, vard. äv. NÅN-, förr äv. NÅGEN- l. NÅGN-DERA, se någondera.
-HANDA, se någorhanda.
-LEDES, se någorledes.
-SIN, -STÄDES, -TID, -TING, -VART, -VÄGS, se d. o.
D: NÅGOR-, förr äv. NÅGER- l. NÅGUR-DERA, se någondera.
-HANDA, -LEDES, -LUNDA, se d. o. —
-SIN, se någonsin.
-STÄDES, se någonstädes.
-VART, se någonvart.
-VÄGS, se någonvägs.
E (†): NÅGORS-HOV, se d. o.
F: NÅGOT-, vard. äv. NÅT-, förr äv. NÅGET-DERA, se någondera.
-HANDA, se någorhanda.
-SIN, se någonsin.
G (†): NÅGRA- l. NÅGRE- l. NÅGRO-HANDA, se någorhanda.
-LEDES, se någorledes.
-LUNDA, se någorlunda.
-STÄDES, se någonstädes.
H (†): NÅR-STÄDES, se någonstädes.

 

Spalt N 960 band 18, 1947

Webbansvarig