Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NEDERBÖRD ne3der~bœ2rd, förr äv. NEDANBÖRD, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. (i bet. a, b) -er.
Ordformer
(nedan- 1599. neder- 1585 osv. -byrd 1585—1599. -börd 1600 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. nedbør; vbalsbst. till sv. dial. bära ned, snöa, rägna (se BÄRA, v., NED, adv.)]
sammanfattande beteckning för det vatten som i olika form (ss. rägn, snö l. hagel) faller ned på jorden från luften; stundom abstraktare, övergående i bet.: fallande av nederbörd (rägnande, snöande, haglande). Skåne har icke haft, fått någon nederbörd under de senaste veckorna. Det kom rikligt med nederbörd under augusti. POlai Alm. 1585, s. B 7 b. Utom litet regn den 1 (februari) och snö de bägge följande dagarne inträffade ingen Nederbörd. VetAH 1801, s. 76. Ymer 1936, s. 71. — jfr SNÖ-, VATTEN-NEDERBÖRD. — särsk.
a) (†) i individuell anv., om den nederbörd som faller vid ett visst tillfälle betraktad ss. en enhet (rägn, hagelskur, snöfall). (På vädersolarna) fölgde inga bläster, el(le)r nederbörder. Broman Glys. 1: 415 (1728). LAA 1813, s. 160.
b) sammanfattande, om den kvantitet av vatten (snö osv.) som fallit på en viss plats under en viss tidrymd, nederbördsmängd. Bergman Jordkl. 265 (1766). (Årliga) Nederbörden i Lund är 579 millimeter fördelad på 145 dagar. Nathorst LandtbrSk. 6 (1896). jfr DYGNS-, MEDEL-, TOTAL-, ÅRS-NEDERBÖRD m. fl.
c) (numera bl. tillf.) bildl., särsk. om ngt som kommer l. ”öses” över ngn i stor mängd: ”skur”, ”störtskur”. Fries BotUtfl. 1: 48 (1843). Han öfverhöljdes (av roddargummorna) af en skur med rodderskemålets värsta nederbörd. Lundin StockhMinn. 1: 56 (1904).
Ssgr (i sht meteor.): NEDERBÖRDS-DAG. [jfr dan. o. nor. nedbørsdag] dag med nederbörd. VetAH 1762, s. 310. Timberg Meteor. 108 (1908). —
-DYGN. jfr -dag. Timberg Meteor. 111 (1908). —
-ELEKTRICITET. elektricitet som bildas vid droppbildning i atmosfären o. vid nederbörd tillföres jorden. SvUppslB 17: 739 (1933). —
-FATTIG. [jfr nor. nedbørsfattig] om trakt, klimat, tidsperiod o. d.: fattig på nederbörd. SvRike I. 1: 300 (1899). —
(b) -HÖJD. [jfr nor. nedbørshøide] höjden av den vattenmängd som nederbörden (på en viss plats, under viss tid) skulle bilda på ett plant underlag under förutsättning att ingen avrinning l. avdunstning ägde rum, använd (mätt i mm) ss. mått på nederbördsmängden. Ymer 1898, s. 227. —
-KARTA, r. l. f. meteorologisk karta utvisande fördelningen av nederbörden på olika områden; jfr rägn-karta. (Cohrs o.) Torpson Handatl. 5 (1895). —
(jfr b) -MÄNGD. [jfr d. nedbørsmængde, nor. nedbørsmengde] mängd av nederbörd som fallit på en viss plats under en viss tidrymd (vid måttsangivning uttryckt i så l. så många mm nederbördshöjd). Hildebrandsson Buchan 137 (1874). I Sverige är den årliga nederbördsmängden i medeltal för hela riket 515 mm. 2NF 19: 675 (1913). —
(b) -MÄTARE, r. l. m. apparat för mätning av nederbördsmängden, rägnmätare. Fock 1Fys. 653 (1855). Ymer 1922, s. 370. —
(b) -MÄTNING. mätning av nederbördsmängden. TSjöv. 1890, s. 117. —
-OMRÅDE~020. [jfr nor. nedbørsområde]
1) (av vattendelare avgränsat) område från vilket den nedfallna nederbörden rinner ned till samma vattendrag l. sjö, (ett vattendrags l. en sjös) tillrinningsområde; jfr flod-område 2. TT 1895, Byggn. s. 66.
2) om det parti av en cyklon varifrån nederbörd kommer. SvD(A) 1923, nr 191, s. 3. —
-PERIOD. tidsperiod med nederbörd. Fennia IX. 1: 92 (1894). —
-RIK. [jfr nor. nedbørsrik] om trakt, klimat, tidsperiod o. d.: rik på nederbörd. SvRike I. 1: 300 (1899). —
-STATION. [jfr d. nedbørsstation, nor. nedbørsstasjon] meteorologisk station för observation o. mätning av nederbörden på en plats. Lundin NSthm 376 (1888). —
-VATTEN. [jfr d. nedbørsvand] vatten som härrör från nederbörd (rägnvatten, smält snö o. d.). VetAH 1763, s. 20

 

Spalt N 294 band 18, 1947

Webbansvarig