Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÄNT män4t, n. (Meurman (1847)) ((†) r. l. m. Sparrman); best. -et.
Ordformer
(äv. skrivet ment)
Etymologi
[till MÄNTA]
(utom i Finl. nästan bl. om ä. förh.) vitgarvat skinn l. läder. Sparrman Resa 1: 126 (1783). Lundell (1893).
Ssgr, se under mänta.

 

Spalt M 1964 band 17, 1945

Webbansvarig