Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÄLL mäl4, r. l. m. l. f.; best. -en, äv. -n; förr äv. MJÄLL, sbst.2, m. l. f., l. MÄLLA, r. l. f., l. MÄLLE, r. l. m.
Ordformer
(melde 1690—1754. melle- (i ssg) 1623. miell 1652. mäld (me-, -dh) c. 1550—1892. mäll (me-) 1745 osv. mälla (me-) 1831—1891. mälle (me-) 1640—1831)
Etymologi
[fsv. mäld; jfr d. mælde, nor., t., feng. melde; i avljudsförh. till MOLLA, sbst.2, o. rotbesläktat med MJÖL. Benämningen syftar på växtens ”mjöliga” blad]
bot. molla. 2LinkBiblH 4: 82 (c. 1550). Krok o. Almquist Fl. 1: 135 (1903). Stolt Henriks mell. Laurell Växtn. 67 (1904; om Chenopodium bonus Henricus Lin., lungrot). — jfr BLÅ-, DIKES-, FISK-, GATU-, GRÅ-, HENRIKS-, LUKT-, LÖNN-MÄLL m. fl.
Ssgr (bot.): A: MÄLL-SLÄKTE(T). om släktet Chenopodium Tourn. ArkBot. II. 1: 62 (1904). —
-VÄXT, r. l. f. mollväxt; i pl. äv. ss. namn på familjen Chenopodiaceæ. NormFört. 30 (1894). 2NF 37: 661 (1925).
B (†): MÄLLE-KÅL. växten Atriplex hortense Lin., trädgårdsmolla. Stiernman Com. 1: 885 (1623).

 

Spalt M 1921 band 17, 1945

Webbansvarig