Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MYTIN, m.; pl. -er.
Ordformer
(mut- 1788. myt- 1743)
Etymologi
[av fr. mutin, substantivering av mutin, adj. (se MYTIN, adj.)]
(†) rebell, upprorsmakare; myterist. Benzelstierna Cens. 219 (1743). GT 1788, nr 93, s. 1. —

 

Spalt M 1759 band 17, 1945

Webbansvarig