| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MURMEL, sbst.2, n.
(†) lågt o. otydligt tal, mummel; sorl; äv.: knorrande, knot. Itt wredesampt murmel och gny. Schroderus Liv. 863 (1626; t. öv.: gemürmel). Theras sorl och murmel som sucka och gråta. Sylvius Curtius 647 (1682). (Missnöjet) visades i knot och murmel. 2VittAH 10: 193 (1811, 1816).
Spalt M 1622 band 17, 1945