Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MORFIN morfi4n, n. (Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 242, osv.) l. r. l. m. (Hygiea 1839, s. 95, osv.); best. -et l. -en.
Ordformer
(förr äv. -phin)
Etymologi
[av fr. morphine, först använt 1817 ss. ersättning för det av morfinets upptäckare, den tyske apotekaren Sertürner († 1841), brukade nylat. morphium, till lat. Morpheus, gr. Μορφεύς, drömmarnas (o. sömnens) gud, eg.: formare (av drömgestalter), till gr. μορφή, form, gestalt]
i färglösa, bittert smakande prismor kristalliserande alkaloid som är den viktigaste beståndsdelen i opium o. som i liten dosis värkar smärtstillande l. sömngivande, i större l. upprepade doser förlamande på nervsystemet; äv. allmännare, om smärtstillande l. sömngivande medel som utgöres av olika morfinsalter, i sht saltsyrat morfin. Saltsyrat, ättiksyrat morfin (kem.), om resp. syrors morfinsalter. Berzelius ÅrsbVetA 1821, s. 118. Varje kväll ge vi .. (den sårade) ett par streck morfin både med hänsyn till honom själv och oss andra. Larsson Borring Uppr. 192 (1930). 3NF (1931; om saltsyrat morfin). — särsk. bildl. Der porsen ensam vakar / Och sprutar sin morfin. Strindberg Dikt. 7 (1883; om porsens dövande lukt).
Ssgr (i sht kem. o. med.): MORFIN-ALKALOID. tillhörande morfingruppen. 2NF 18: 1089 (1913).
-BAS. = -alkaloid; jfr bas, sbst.1 4 b. 3NF 11: 940 (1929).
-BEGÄR. jfr -hunger o. morfinism. 2NF 18: 1093 (1913).
-DOS l. -DOSIS. SjukvHelsov. 2: 157 (1889).
-FÄLLNING. konkret; jfr fällning 2. TLäk. 1833, s. 363.
-FÖRGIFTAD, p. adj. jfr -förgiftning.
-FÖRGIFTNING. förgiftning gm enstaka (större) morfindos (akut morfinförgiftning) l. gm vanemässigt upprepade morfindoser (kronisk morfinförgiftning). FörhLäkS 1873, s. 91. Wretlind Läk. 9—10: 49 (1901).
-GELATINRUTA~00020. (i sht förr) farm. ruta i gelatinblad vari morfin ingår. SvFarm. 141 (1901).
-GRUPP(EN). sammanfattande benämning på de i opium ingående alkaloiderna morfin, kodein o. tebain; motsatt: papaveringrupp(en). Euler Växtk. 1: 184 (1907).
-HUNGER. karakteristiskt symtom hos morfinist, bestående i livligt begär efter morfin, så snart eftervärkningarna av föregående dosis inställa sig (i form av trötthet, oro o. svaghetskänsla); förr äv. närmande sig bet.: morfinism. Uhrström Hemläk. (1880). Wigert PsykSj. 1: 45 (1924).
-INJEKTION. = -insprutning. Hygiea 1877, s. 119. särsk. bildl. Det nya lånet till Österrike var en morfininjektion, som ger lindring blott för tillfället. SvD(A) 1932, nr 181, s. 4.
-INSPRUTNING~020. jfr inspruta 1 slutet. Sundén (1887).
-KAKA, r. l. f. farm. jfr -tablett o. kaka, sbst. 5 a. FörhLäkS 1873, s. 90.
-LÖSNING. konkret: lösning av morfin l. morfinsalt (i vatten, sprit o. d.). FörhLäkS 1872, s. 101.
-MISSBRUK~02 l. ~20. —
-MISSBRUKARE~0200. morfinist. Wigert PsykSj. 2: 121 (1925).
-PREPARAT. Berzelius Kemi 4: 136 (1827).
-RUS. Björkman (1889).
-SALT, n. salt av morfin. Berzelius ÅrsbVetA 1825, s. 238.
-SPRUTA, r. l. f. avsedd för morfininsprutningar; äv. allmännare, om liten spruta (rymmande omkr. en kubikcentimeter) avsedd för insprutning av läkemedelslösningar i allm., Pravaz’ spruta. Munthe Nap. 21 (1885). 2NF (1913; om Pravaz’ spruta).
Avledn.: MORFINISM104, r. [jfr t. morphinismus, eng. morphinism, fr. morphinisme] i sht med. (kronisk) morfinförgiftning; (sjuklig) vana att (ständigt) använda morfin. Hallin Hels. 2: 600 (1885).
MORFINIST104, m.||ig. person som har till (sjuklig) vana att (ständigt) använda morfin; person som lider av kronisk morfinförgiftning. Sundén (1887). SjukvHelsov. 2: 157 (1889).

 

Spalt M 1360 band 17, 1945

Webbansvarig