Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MONOGRAF mon1ogra4f l. 1– l. 1-, l. -nå- l. -nω-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr fr. monographe; av nylat. monographus, av gr. μόνος, en, ensam, o. -GRAF]
(i fackspr.) person som författat l. utgivit en monografi l. monografier. BotN 1844, s. 15. 2NatLiv 730 (1931). särsk. (†) i uttr. monograf av ngt, person som författat en monografi över ngt. BotN 1863, s. 59.

 

Spalt M 1311 band 17, 1945

Webbansvarig