Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MJÄLLANDE mjäl3ande2 l. 320, adv. o. adj.
Ordformer
(-ande 1784 osv. -ende 1753)
Etymologi
[utvidgad form av MJÄLL, adj. (jfr FÖRGYLLANDE, ELLANDE, KOLANDE)]
I. adv., i förstärkande anv. i uttr. mjällande vit, alldeles mjällvit, snövit, kritvit. Hennes svarta hår gåfvo dess miällende hvita hy en dubbel fägring. Säfström Banquer. D 1 a (1753). Mjällande vita isbjörnshudar. TurForskn. 8: 157 (1919).
II. (†) adj.: mjäll, mjuk. (Konvaljernas) mjellande fägring. Runeberg (1827) i FoU 24: 76. (Målaren Lawrences) lätta touche och mjällande dagrar. Estlander KonstH 38 (1867).

 

Spalt M 1150 band 17, 1945

Webbansvarig